Brasilien 07/08

Okeeej, imorgon är det två veckor sedan jag kom hem! Har länge tänkt att avsluta den här bloggen lite snyggt, men det har aldrig liksom blivit av. Men nu är jag som sagt hemma igen, och har uppskattat det mer än någonsin sen första stund. Självklart älskade jag Brasilien, ångrar inte en sekund av att jag åkte, men det har samtidigt fått mig att uppskatta mitt hemland något otroligt. Man ser minsta lilla detalj med helt andra ögon, det är nog en av de mest värdefulla sakerna ett år borta för med sig.

Jag är hemma, pratar fortfarande flytande portugisiska, känner till en helt annat liv - en annan plats på jorden. Bara att ha den insikten är väldigt intressant, kan knappt föreställa mig hur det skulle vara att inte veta något om ett annat liv. Mitt utbytesår i Brasilien är något som jag kommer bära med mig för resten av livet, och självklart kommer jag återvända. Det har öppnat extremt många nya dörrar för mig i livet, att börja med bara möjligheten att bo och arbeta i Brasilien - ett av de största länderna i världen som har en viktig roll i världsekonomin. Har fortfarande mycket att upptäcka i detta enorma land, fast med ett enormt försprång. Så sjävklart har det här året gett mig väldigt mycket, jag har förändrats och utvecklats som person blabla (som alla som kommer hem säger). Utan allt som hänt hade jag aldrig vart där jag är idag. Det kunde vart bättre, det kunde blivit sämre. Men allt har en mening, då menar jag verkligen allt. Det finns ingenting som inte är en del i det stora händelseförlopp som hela tiden verkar för att allt ska bli så bra som möjligt.

Så egentligen borde jag väl bara säga TACK för att jag fick den här möjligheten och genomförde den. Det är något jag aldrig kommer att ångra, och som har förändrat mitt liv för alltid. Nu, Sverige, här kommer jag!

Alltsa jag kommer typ do pa den har flygpplatsen!! Fan vad dem haller pa, ar sa javla trott pa det har nu!!! Vill hem, nu!! Men nej, forst ska jag FORSOKA fa dem att forsta att min biljett existerar, boka in mig ta ett annat flyg direkt till São Paulo, sen forst ikvall flyger jag som redan planerat vidare... Inte blir det battre heller av att jag sov 3 timmar inatt, likasa natten innan... Hur fan ar jag fortfarande vaken? Vill inte vanta pa en flygplats, vill sova pa min uppblasbara nackkudde!!! Inte blev det battre heller av att jag at frukost, var sa hungrig att jag nastan spydde, spyr typ fortfarande. Slosar bort alla mina pengar pa internetcafe, ah vad jag hatar att vara utan pengar. Varfor kan inte mina kort bara funka? Nu ska jag ga ner IGEN och braka vidare med min kara van David. Bra iaf att jag fick tag pa Fernanda sa att hon inte stod dar och vantade pa mig i Brasília nar jag inte ens kommer. Nej men nu fan....

Har sitter jag framfor datorn hemma hos en av mina kara vanner, ar nog det har huset jag vart mest i om man inte raknar med husen jag bott i. Tycker om att vara har, formodligen for att man aldrig kanner sig ensam (som man kan gora ibland hemma ensam framfor datorn i morkret). Forst vantade jag pa att de andra skulle bli klara, nu vantar vi pa att L ska komma hem OCH bli klar. Klockan ar halv 1, kommer vi ens komma nagon vart idag? Kanns inte riktigt som det just nu, men ut ska vi i alla fall, till Babilonia - formodligen min sista gang. Det ar liksom torsdagarnas samlingspunkt, forra veckan var mysig - slutade med soluppgangen pa stranden.

Idag reste V, kommer tillbaka nar jag redan atervant till Sverige. Visst finns det stora chanser till att vi kommer se varandra igen i framtiden, men jag undrar det jag... Det far vi se helt enkelt. Kommer nog undra samma sak med manga andra har, vissa med mer sakerhet an andra. For forsta gangen pa lange kanns det inte sa hemskt att aka hem langre, har liksom borjat vanja mig vid tanken och borjat sakna alla dar hemma nagot oerhort. Det var pa tiden kanske. Min supermega fest blir tyvarr inte av imorgon, men formodligen blir det nagot litet mindre mandag eftermiddag. Lika bra det kanske... Sen stranden och party hela helgen, nar ska jag hinna packa egentligen?

Bilder sager mer an ord, i alla fall for tillfallet. Har inte sa mycket ord kanns det som. Forutom att jag slappt ganska bra det faktum att min tid snart ar slut har. Helt arligt sa ar det just nu jag har den dar lite jobbiga kanslan i magen pa valdigt lange. Alltid nagot. Tror iof att molnen har nagonting med saken att gora, men ska nog till stranden i alla fall om en stund.

Har manga goda nyheter i alla fall, bl.a. att mina kompisar ar helt galna och haller pa och organiserar en kombinerad tidig 18ars fest och avskedsfest for mig och vi har redan over 100 personer pa listan. Det kommer bli helt sjukt kul, om allt gar som det ska. Har formodligen fixat festlokal och dj gratis, dresscode ar alla kladda i vitt (forutom jag saklart) och resten fixas med pengarna vi far in fran alla som kommer. Party, party!

Annars har jag en vecka kvar har dara, har inga direkta kommentarer om det langre. Det ar som det ar. Lite mer saker att fixa, lite mer sol att sola, lite mer fester att ga pa, lite mer manniskor att traffa och krama, lange. Och om solen kommer fram nu blir jag jatteglad, nu ska jag nog gora iordning mig.

Bilder fran min soluppgangsbevaking kommer upp nagon dag nu snart, det var helt underbart vackert och ett minne som jag alltid kommer bara med mig inombords. Atmosfaren, kanslan. Hela helgen ska jag se den igen, forhoppningsvis i battre sallskap! :) Kram

Bara for att jag helt plotsligt har borjat ta mycket bilder och blivit helt besatt av solnedgangen. Eftermiddagen spenderades pa stranden, stalande sol och bla himmel. Bilden ar tagen fran balkongen alldeles nyss, men nu borjar det morkna. Om 2 veckor ar jag i São Paulo, eller formodligen pa flyget mot Zurich. Jag maste verkligen sluta tanka pa att det snart ar slut, aven fast det ar helt ofattbart. Jag kan inte forsta det, mitt utbytesar ar nastan over. Nej, men nu ska jag verkligen sluta tanka pa det och bara leva, lite extra medvetet kanske. Men jag har en sjukt konstig kansla i brostet som kommer och gar, sa det ar svart att undvika faktumet separationsangest, men jag ska gora mitt basta. Nej, men nu borjar jag nastan grata. Maste slappa det, helt. Tiden passerar, kommer den alltid att gora. Bara att folja med i svangarna, se forandringen som ett steg pa vagen, en del i allt. Tarar i halsen.

Idag har jag en sprudlande kansla i magen, nastan som hunger fast mycket battre.

Moln, moln, moln. Jag som vill till stranden, inte sitta har i alla fall... Visst ar det val inte forsent annu, men i alla fall. Tycker inte om den har kanslan, maste rymma ut, nu. Abstinens, hjalp, vad gor man? Vill ha dig nara. :) Missforsta mig inte, samtidigt som jag har inget att stanna for har jag allt att stanna for. Vill, vill inte. Tank att exakt allt ska vara sa forbannat komplicerat... Nej, nu ska jag hitta pa nagot. Vad som helst. Puss hej

Panik och gladje pa samma gang, har 17 dagar kvar i det har landet. Klart jag kan komma tillbaka i framtiden, klart jag ska det ocksa - men det kommer aldrig bli samma grej igen. Pa ett satt sager jag tack gode gud for det, pa ett satt kanns det ganska trakigt. A andra sidan skulle jag inte sta ut langre heller, skulle jag stanna skulle jag behova 1. egen lagenhet 2. en bil 3. distansstudier 4. javla massa pengar :P. Visst skulle det vara soft att fortsatta nu nar man val kommit igang, kommit in i allting, lart sig spraket, borjat tycka att det ar soft pa riktigt, och framforallt for att lamna ett stalle, ett liv bakomsig, ar bland det varsta som finns. Samtidigt som jag vill resa gjorden runt och bo pa massa olika platser har jag verkligen ingen lust att fortsatta lamna platser och liv bakom mig. Eller om jag nu kommer att gora det igen, tanker jag inte beratta det for nagon  i alla fall. (Sa bli inte forvanade ifall jag en dag ar borta). Inte pa det har sattet i alla fall, som nu, det finns ingen atervando. Om man kunde rora sig mer fritt och som man kanner for kanske det skulle vara en annan grej. Gud vad skont det ska bli att bli vuxen och  fa gora exakt som man vill. Nu kanske ni vuxna tanker att det stammer ju inte alls, men jo, for mig kommer det gora det i alla fall!

Ska fortsatta utnyttja tiden till max har i alla fall, ma vara lite tid kvar - men den har kvalitet. Fortsatter ga till stranden varje dag, vara med dem jag tycker om allra mest, ata och dricka det jag kanner for, se solnedgangen sa ofta jag kan, njuta av varmen varenda sekund. Bara vara, mitt liv haller pa att ta slut, an en gang. Har jag verkligen utsatt mig sjalv for det har frivilligt?

Jag har ju lovat mig sjalv att ga till stranden varje dag den har manaden tills jag aker hem. 1:a och 2:a juli avklarade! Nu galler det bara att jag borjar sola mer ocksa, det ligger ju inte riktigt i alla brassarnas kultur! Idag blev det en klassiker med krabba, ostron, kokosnotvatten, kokosglass och vi tog over 150 bilder! Har nedan ser ni ett smakprov, jag och min alskade Laísa. Kameran laddade ut sa fler bilder kommer en annan dag! Jag trodde verkligen inte att jag skulle komma nagon speciellt nara har, men allt hander som sagt nar man minst anar det! Kaaaaarlek! Finns manniskor man passar ihop med overallt i alla varldens horn, det galler bara att hitta dem! São Luís ar ju en ganska liten stad och vi har sett varandra vid flera tillfallen forut, eller snarare de mig, men det var inte foren den 10 maj som vi upptackte varandra! Utbytesar handlar verkligen om tur och vilka manniskor man traffar, utan andra sma gulliga personer som lyser upp ens vardag ar det kort! Nu snart ska vi ivag till en bar och kolla pa en fotbollsfinal och sen blir det party pa stranden! Imorgon ska jag till stranden igen och sen finns det massa olika alternativ, helgen har redan borjat! I och for sig har de flesta lov nu och det ar helg hela veckan igenom, underbart!

Ni undrar forstass om han ringde och det gjorde han saklart inte, och inte jag heller. Vet iof att han ar en virrig och glomsk person som inte verkar ringa nagon, men nagon matta far det ju va! Perfekt personlighetsmatch och dessutom sjukt snygg, det var ju for bra for att vara sant. Allt kan ju dock inte vara perfekt... Visst finns det forklaringar hit och dit, men vaffan, om 20 dagar spelar det anda ingen roll langre! Jag tanker inte jaga, inte vara svar - resten ar upp till honom! Kommer forlora mig forr eller senare, valj sjalv nar! Jag har min L i alla fall (och min P), och i langden ar det alltid vannerna som betyder mest...

Te amo para sempre!

Jaha, men om han anda inte hade tankt ringa kunde jag val bara fatt slippa traffa honom idag? Vad ar meningen med allting egentligen? Man kanske inte borde tvivla.

---

Na, tvivla borde man verkligen inte gora. Haha, alskar mig sjalv. Kom pa att jag inte har tid for att vanta och brot mot min regel, men det ar sa det ar antar jag. Nu ska han ringa igen efter midnatt. Vad ska man gora sa lange? Sova kanske?

Nu var det ju en vecka sedan jag skrev, men jag har faktiskt inte haft tid! Har ju vart och rest med en grupp svenskar till den vattenfyllda öknen som nu faktiskt var vattenfylld, ocksa till Caburé dar jag var med mamma i januari. Det var jattetrevligt och skont att komma bort en liten stund, ta en paus. Missade ju dem sista skoldagarna, men nu har jag sommarlov pa riktigt i alla fall. Kom tillbaks i fredag och sedan dess har jag vart hemma lite snabbt tva ganger, och mest fortsatt driva omkring pa alla mojliga aventyr. I fredags tog vi med dem till Arraial - den lokala festivalen/karnivalen, nagra av oss fortsatte till stranden och kom inte hem foren vid halv 6 pa morgonen. I lordags blev det till att ga upp tidigt i alla fall for att aka till Gamla Stan och sedan ata krabba pa stranden.

Hem och sova middag lite snabbt innan det blev middag pa Cabana do Sol, enligt mig, São Luís basta restaurang. At aven lunch pa restaurang dagen efter vilket innebar att jag at ute tisdag - sondag, sa kan det ga. Lordagen fortsatte vidare till Arraial en liten stund (ar ju slut snart), hade egentligen tankt ga pa en nattklubb men han inte ga in innan 12 da det fortfarande var gratis (snal :P). Basta var ju anda mitt powernap mellan halv 3 och 3 innan tjejerna kom och hamtade upp mig igen och det bar ivag till rave pa stranden. Vi kom val dit vid halv 4 och stannade tills solen gatt upp. Det var verkligen hur ballt som helst att dansa natten igenom i sanden och se soluppgangen innan vi korde hem igen och det var helt ljust ute och folk precis gatt upp, vi skulle ju precis ga och lagga oss. Det var nog en av de haftigaste fester jag vart pa faktiskt, och nastan alla man kande var dar - hade val iof inte gjort sa mycket ifall musiken hade vart lite mer varierad. ;)

Sov hemma hos L och hela sondagen var jag med tjejerna, lunch ute, film, missade sista bion pa shoppingcentret, arraial, men slutade pa stranden, ovanligtvis vindstilla innan vi akte hem och jag sov hos L igen. Mysigt att vara omringad av dem hela tiden. Just nu ar jag bara hemma och laddar om med klader medan L gor tva prov pa universitetet, pa tillbakavagen kommer hon och hamtar upp mig igen for ikvall ar vi bjudna pa fest for en tidning med dresscode. Agaren som bjudit oss och vara namn star pa listan! Det blir sakert kul! 22 dagar kvar i Brasilien och min drom har antligen gatt i uppfyllelse, jag driver mest omkring hela tiden med manniskor som jag verkligen tycker om. Kan inte bli battre! Var ju det jag ville, battre sent an aldrig som jag alltid sager.


Fran mitt fonster 5.30 pa morgonen!

En molning eftermiddag pa stranden.

En bild sager mer an tusen ord. Ingangen till Arraial utanfor São Luís shopping! ( Vid lagunen som det ar mer party och vi hangt for det mesta).