En paus från mitt nuvarande liv
Ikväll tar jag en paus från mitt (gammla) liv - och där med denna blogg! Jag ger mig ut på mitt förmodligen största äventyr hittills, och om allt går som planerat kommer jag tillbaka till Sverige sommaren 2008. Jag ska till São Luis i norra Brasilien ett år som utbytesstudent, när jag kommer hem kommer jag vara brun, väldigt blond och prata flytande portugisiska! ;)
Min sista tid här i Sverige har vart jättebra, och ännu bättre och mindre stressigare blev det när jag släppte pressen att göra så mycket och så roliga saker som möjligt innan jag åker - men det hann jag med i alla fall. Jag är inte på något sätt missnöjd med sommarlovet faktiskt, jag har hunnit med en hel del - i lagom mängd. Jag har vart ute i skärgården, ute på landet, i Norrland och på Arvikafestivalen - och självklart hängt med alla mina nära och kära. :)
Har sagt hejdå till alla nu förutom Mamma, vilket blir på Arlanda klockan halv 8 ikväll. Alla har vart jättegulliga, och jag har fått jättemånga gulliga hejdå'n - såklart jag kommer sakna alla, men just nu känner jag faktiskt (till fördel för mig själv) - vad fan skulle jag göra i Sverige ett år till? Jag är alldeles för inställd på det här nu, och nej Carro det finns inget sätt att få mig att stanna. :) Men ett år kommer gå väldigt fort, och förhoppningsvis kommer jag ju tillbaka nästa sommar!
Vet ej hur mycket jag kommer kunna/vilja blogga från Brasilien, men ska i alla fal försöka lägga ut någon bild och en liten text någon gång ibland. Men det blir i mitt nya liv, och det kan ni fortsätta läsa om på:
Min sista tid här i Sverige har vart jättebra, och ännu bättre och mindre stressigare blev det när jag släppte pressen att göra så mycket och så roliga saker som möjligt innan jag åker - men det hann jag med i alla fall. Jag är inte på något sätt missnöjd med sommarlovet faktiskt, jag har hunnit med en hel del - i lagom mängd. Jag har vart ute i skärgården, ute på landet, i Norrland och på Arvikafestivalen - och självklart hängt med alla mina nära och kära. :)
Har sagt hejdå till alla nu förutom Mamma, vilket blir på Arlanda klockan halv 8 ikväll. Alla har vart jättegulliga, och jag har fått jättemånga gulliga hejdå'n - såklart jag kommer sakna alla, men just nu känner jag faktiskt (till fördel för mig själv) - vad fan skulle jag göra i Sverige ett år till? Jag är alldeles för inställd på det här nu, och nej Carro det finns inget sätt att få mig att stanna. :) Men ett år kommer gå väldigt fort, och förhoppningsvis kommer jag ju tillbaka nästa sommar!
Vet ej hur mycket jag kommer kunna/vilja blogga från Brasilien, men ska i alla fal försöka lägga ut någon bild och en liten text någon gång ibland. Men det blir i mitt nya liv, och det kan ni fortsätta läsa om på:
Om en vecka
Om exakt en vecka sitter jag på planet till Sao Paulo! Känns ganska skönt faktiskt, att jag inte har någon som helst större aning om hur det kommande året i mitt liv kommer att se ut. Jag har ju verkligen ingen aning, kommer bli en överaskning och framför allt ett äventyr. Som börjar om mindre än en vecka. Kom hem från Arvikafestivalen igår, jag ångrar nog inte att jag åkte iaf, trots leran och regnet etc etc. Skillnaden från alla festivaler förra året var nog att jag numera uppskattar spelningarna mer än campinglivet, dansa är med andra ord roligare än att supa i lera. Igår på kvällen var jag med mamma, vi lagade god middag, satt uppe och pratade och spelade TP. Började verkligen sakna henne på vägen hem i bilen igår. Idag var det äntligen fint väder, jag mamma och Marie låg ute på en filt i solen och pratade, skrev packlistor, solade och åt god lunch etc etc. Sen åkte vi på välbehövd yoga för att sedan åka hem och grilla och igen käka på en filt i gräset. Stannade hemma resten av kvällen, mamma och jag gick igenom mina kläder och vad jag ska ha med mig mm. Nu borde jag verkligen sova, imorgon blir det bl.a. resväskeinköp och allsång på skansen! Peace
Svenska sommarens sista resa
Nu är jag (snart) färdigpackad. Imorgon bär det av mot sommarens sista äventyr i Sverige. När jag kommer hem har jag en vecka kvar. Bilen avgår runt 11 imorgon förmiddag, och jag hittade precis mitt efterlängtade kodlås som jag seriöst letat efter i en timme! Har lite ont under pekfingernageln och är lite nervös, eller kanske snarare otålig. Egentligen har det ingenting med festivalen eller resan dit att göra, jag kan helt enkelt inte vänta tills jag får veta - och fruktar det värsta. Det är verkligen inte kul med konkurrens, är lite orolig faktiskt. Men hur det än blir, måste jag göra något bra ut av det. Och hur det än blir, är jag i Fortaleza, Brasilien om mindre än 2 veckor. Då kan jag, eller måste jag glömma alltihopa. Nej nu måste jag sluta tänka, och får se till att 'handla' imorgon istället! Idag fick jag säga "Vi ses om ett år" för första gången, det var till kära Towe och Anna som jag var tvungen att säga farväl till eftersom vi inte kommer kunna träffas något mer. Antar att det bara var en början, det är nog det här som blir det värsta. Peace
Arvikafestivalen 07
Separationsångest och stora krav?
Det är verkligen mycket man missar att berätta om när man inte har någon lust att blogga, man vill samtidigt som man inte orkar! Det är kul att spara minnena i skrift, men ibland finns bara inte lusten. Och då går det inte. Har lite ont i magen just nu, ovanligt för att vara mig nu mera. Känns som om jag känner mig nervös inför något, men han verkligen ingen aning om vad det skulle vara. Bara lätta små misstankar. Varför måste det regna och vara sånt här väder? Varför har jag ingen större lust att åka till Brasilien? Förhoppningsvis kommer den tillbaka när det närmar sig ännu mer, nu är det sådär lagomt långt kvar att jag fortfarande har separationsångest från det liv jag lever nu, och har stor press på mig själv att göra så mycket sista tiden kvar, att man får ont i magen helt enkelt. Kommer inte lusten och nyfikenheten tillbaka (vilket jag tror att den gör), kommer det nog bli lite svårt i början. Men äh! Nu ska jag bege(stavas det så?) ut i regnet i alla fall, måste trotsa lite! Peace
Playa del Alham
De senaste dagarna har jag spenderat långt upp i Norrland. I en stuga med bastu och sjötomt, men utsikt över horisonten i Luleå Skärgård. Jag ångrar verkligen inte att jag följde med upp, även fast det inte hände så mycket var det klart några av de skönaste dagarna på hela sommaren! Det var verkligen Norrland från den ljusa sidan - värmebölja (inte ett moln så långt ögat kunde nå), ovanligt lite mygg, varmt i vattnet och långa härliga, helt ljusa sommarnätter! Solen gick ju aldrig riktigt ner, och det var lika ljust som klockan 10 på kvällen - hela natten. Jag har alldrig varit så här långt upp den här tiden på året förut, så det var verkligen en upplevelse. Det känndes såklart konstigt att sova så vi satt uppe länge på nätterna och spelade kort och drack vin, badade bastu och grillade "partymallows". Dagarna tillbringade vi på den stora altanen eller sittandes på en stol på den långgrunda stranden (eftersom det till slut blev lite väl varmt).
Det var mysigt att känna sig som en riktig familj, eftersom jag aldrig haft en stor familj. Vi tog även dit Lasses mamma (min bonusfarmor) en dag, så att hon skulle få vara där en sista gång, det är hon som tagit hand om hela stället i över 40 år! Hon var jättesöt, och trots sina 83 år, dåliga minne och rullstol hade hon humor, och var så himla nöjd och glad hela tiden. =) Det var kul att se, för antar att jag inte kommer träffa henne igen!
Nu har jag kommit hem igen, blev hämtad av Kristin igår kväll för att sedan åka till McDonalds och hem till mig för att kolla på film eftersom jag måste lämna tillbaka dem idag! Orkade inte göra något annat igår eftersom jag kom hem så sent till följd av att planet var försenat och grejer. Sov ut idag, åt frukost framför teven och jobbade sedan i 2 timmar.
Stan är folktom, och ingen kan träffa mig! Resten av familjen, som bilade upp och ner, kommer hem inatt någon gång! Måste hur som helst ta mig till skanstull och lämna tillbaka 2 filmer, innan förseningsavgiften blir för stor! Undrar vad jag annars ska hitta på, har iof en del jag borde göra, så det är väl bara att sätta igång. Peace
Det var mysigt att känna sig som en riktig familj, eftersom jag aldrig haft en stor familj. Vi tog även dit Lasses mamma (min bonusfarmor) en dag, så att hon skulle få vara där en sista gång, det är hon som tagit hand om hela stället i över 40 år! Hon var jättesöt, och trots sina 83 år, dåliga minne och rullstol hade hon humor, och var så himla nöjd och glad hela tiden. =) Det var kul att se, för antar att jag inte kommer träffa henne igen!
Nu har jag kommit hem igen, blev hämtad av Kristin igår kväll för att sedan åka till McDonalds och hem till mig för att kolla på film eftersom jag måste lämna tillbaka dem idag! Orkade inte göra något annat igår eftersom jag kom hem så sent till följd av att planet var försenat och grejer. Sov ut idag, åt frukost framför teven och jobbade sedan i 2 timmar.
Stan är folktom, och ingen kan träffa mig! Resten av familjen, som bilade upp och ner, kommer hem inatt någon gång! Måste hur som helst ta mig till skanstull och lämna tillbaka 2 filmer, innan förseningsavgiften blir för stor! Undrar vad jag annars ska hitta på, har iof en del jag borde göra, så det är väl bara att sätta igång. Peace