Brasilien 07/08

Sitter på mitt rum, har burit in ett plastbord att ställa datorn på. Känns lite pittoreskt sådär. Idag hade jag nog för första gången sedan jag kom lite lyckokänslor, samtidigt som jag är lite konfunderad över hur oorganiserat det är här (bara det att trottoarerna är kaklade i samma kakel ca tre meter är ett faktum). Å andra sidan var det därför jag åkte hit (inte bara kaklet då), och jag har redan vant mig - men det är lite läskigt att inte kunna språket och veta hur saker och ting fungerar. När man väl lärt sig båda delarna är det nog inte så farligt trots allt, även fast det är långt ifrån vad Sverige är.

HJÄLP, det ringde precis på min mobil som jag köpte idag och inte gett ut numret till någon, men när jag klämde fram - eu não falo português - la personen på, tråkigt. Köpte som sagt min efterlängtade mobil idag, den är skitsnygg, liten, svart och det billigaste jag kunde hitta (cirka 380 kr). Får kolla sen hur mycket som drogs från kortet på de 99 real som jag betalade. Kan inte förstå att min - gamla - mobil kostar 6000 mer, här och inte i Sverige. Elektronik är sjukt dyrt (så är dock inte fallet i södra Brasilien, borde kanske köpt mobilen i São Paulo) här. Nu har jag i alla fall en liten skrutt som jag kan ringa med - och det är huvudsaken.

Börjar tycka mer och mer om min klass, och min skola. Utökade även uniformsuppsättningen idag genom att köpa ett linne (och en topp som man ska ha under). Hela dom tre sista lektionerna satt jag och gjorde matte på portugisiska och pratade med Igor. Helt klart min bästa vän här, den enda man kan lita på typ. Helt klart gay också, eller åtminstone bisexuell och den mest tålmodiga och ödmjuka människa på hela jorden - skulle jag tippa på. Hans lillasyster är också hur söt som helst, och hans mamma har bjudit hem mig till deras hus och vill visa mig São Luis - Äntligen! Resten av människorna är också stört sköna, absolut bästa klassen jag har gått i hittills. Å andra sidan är dom helt galna också, idag t.ex. satt typ 15 pers i en liten hög, i ett hörn och sjöng i klassrummet. Ser verkligen fram emot att lära mig portugisiska så jag kan prata problemfritt med mer än tre av dem.

Ikväll kanske jag ska följa med Gabriella och hennes systrar på någon universitetsfest, det beror på om det blir av såklart och om jag i över huvud taget har förutsättningarna för att ta mig härifrån. Sitter och väntar på att hon ska ringa, men misstänker att det inte går att komma fram så tar väl kanske och ringer själv snart. Annars ser jag väl inte sådär jättemycket fram emot att bara sitta här hemma, inte en fredag kväll i alla fall.

Förstår faktiskt inte varför den här familjen valde att ta emot en utbytesstudent, inte negativt på något sätt - men får väl fråga dem sen när jag kan. Å andra sidan förstår jag inte hur dom anser sig ha tid med en till, idag t.ex. när Igor frågade Ju om möjligheterna för mig att börja på volleyboll i skolan sa hon att det var helt omöjligt att dom skulle kunna skjutsa mig, och klockan åtta på kvällen är det för farligt för att åka buss. Plus härom dan fick jag ju sova över hos en i klassen för att ingen kunde komma och hämta mig. Plus att vi bor hur långt bort som helst och den enda som har erbjudigt sig att komma och hämta mig är Igors mamma. Men som sagt, jag avvaktar så länge - men jag börjar i alla fall få en anledning till att byta familj.

Blir i alla fall väl omhändertagen när vi väl är hemma - för det mesta (menat på två sätt). Idag t.ex. hade Re gjort fruktsallad till mig och lagt upp i en liten efterrättsskål, lagar inte hushållerskorna mat till mig, gör någon av systrarna det och jag får inte hjälpa till. Får inte glömma att berätta om den konstiga - dryck - jag blev serverad härom dan som var ljusgrön och smakade precis som låglaktos glassen tofu lainen, fast ljummen och mer som en kräm. Dagen efter förstod jag att den var gjort på avokado, socker och resten av ingredienserna vet jag inte. Avokadon här smakar i alla fall INGENTING, jag är besviken, men någonstans måste det ju gå att hitta.

Peace