Ar jag fortfarande svensk?
Har seriost borjat tvivla pa det, ar det ens mojligt? Joda visst ar jag svensk, men jag har nog blivit ganska brasilianiserad. Finns formodligen inget sant ord men ni forstar nog. Tank bara pa allt det som jag tyckte sa annorlunda om i borjan, men som jag tycker ar helt normalt nu. Klader till exempel, det ska bli hemskt intressant att komma hem! Fast nu vill jag inte hem langre!! Den kanslan ar ganska ny, men jag far val passa pa att njuta av den - battre an att vilja aka hem i alla fall, som jag faktiskt ska nu om lite mer an 2 manader. Det blir nog en smula motvilligt, och det ar val anda precis sa det ska va? Okej lite trakigt kanske att allt ordnade upp sig efter 9 manader, men battre sent an aldrig antar jag.
Helgen var i alla fall den basta pa lange!! I fredags gick jag ut med nagra kompisar och satt pa en av barerna vid lagunen, lyckades fa ganska mycket i vadret trots att vi var 6 personer som satt och pratade. Ett samtal brukar namligen vara ganska svart for mig med fler an 2, men det gar framat antar jag... Nu syftar jag pa spraket alltsa. Lordagen var idyllisk forutom att den borjade med 2 prov klockan halv 8 pa morgonen. Efter det akte jag hem och sov innan det blev lunch pa en restaurang med hela familjen plus brors flickvan och hennes mamma. Efter det blev det fest, ja festerna borjar ratt tidigt har emellanat. Dem blir dock vildare och vildare ju senare det blir. :P Vid 7 kanske var det ratt mycket folk, manga av dem med "showtroja" eftersom dem skulle vidare pa konsert, eller show som det kallas har.
Jag hade egentligen inte tankt ga eftersom jag var pa show med samma band i December - men fick ett plotsligt behov av att ga nar jag sag alla trojor - tacka gud for det. V ville inte ga och ringde runt lite men det sag ratt morkt ut for min del eftersom jag var sa sent ute. Men sa plotsligt, utan forvarning, presenterade V mig for nagra av sina komisar som skulle ga och fragade om jag fick ga med dem (haha va stopp har, jag blev ganska overraskad sjalv). Ville ju egentligen inte ga med nagon jag inte kanner sa bra och bara sett i nagra sammanhang, men bestammde mig for att ga i alla fall. Dar far vi tacka gud igen, eller mitt undermedvetna som formodligen visste att jag skulle ha den basta kvallen i mitt liv! Det klickade direkt med dem och vi hade hur roligt som helst tillsammans. Det finns verkligen en mening med allt, jag ar sa glad att jag gick eftersom jag traffade dem - och det hade jag val inte gjort annars.
I varge liten del av valden finns manniskor som passar en, men det behover ju inte betyda att man stoter pa dem for det? Nu ser jag verkligen fram emot mina 2 sista manader. Utbytesar handlar anda valdigt mycket om tur, var man hamnar och med vilka. Spelar ingen roll hur trevlig och oppen och bra man ar om man traffar fel manniskor. Men nu det har tillsammans med att allt ordnat sig med familjen finns det inte mycket, men en del, som lockar mig att lamna varmen, stranderna och dem livade festerna for att aka hem. Men som jag sa, det gor jag, en smula motvilligt!
Helgen var i alla fall den basta pa lange!! I fredags gick jag ut med nagra kompisar och satt pa en av barerna vid lagunen, lyckades fa ganska mycket i vadret trots att vi var 6 personer som satt och pratade. Ett samtal brukar namligen vara ganska svart for mig med fler an 2, men det gar framat antar jag... Nu syftar jag pa spraket alltsa. Lordagen var idyllisk forutom att den borjade med 2 prov klockan halv 8 pa morgonen. Efter det akte jag hem och sov innan det blev lunch pa en restaurang med hela familjen plus brors flickvan och hennes mamma. Efter det blev det fest, ja festerna borjar ratt tidigt har emellanat. Dem blir dock vildare och vildare ju senare det blir. :P Vid 7 kanske var det ratt mycket folk, manga av dem med "showtroja" eftersom dem skulle vidare pa konsert, eller show som det kallas har.
Jag hade egentligen inte tankt ga eftersom jag var pa show med samma band i December - men fick ett plotsligt behov av att ga nar jag sag alla trojor - tacka gud for det. V ville inte ga och ringde runt lite men det sag ratt morkt ut for min del eftersom jag var sa sent ute. Men sa plotsligt, utan forvarning, presenterade V mig for nagra av sina komisar som skulle ga och fragade om jag fick ga med dem (haha va stopp har, jag blev ganska overraskad sjalv). Ville ju egentligen inte ga med nagon jag inte kanner sa bra och bara sett i nagra sammanhang, men bestammde mig for att ga i alla fall. Dar far vi tacka gud igen, eller mitt undermedvetna som formodligen visste att jag skulle ha den basta kvallen i mitt liv! Det klickade direkt med dem och vi hade hur roligt som helst tillsammans. Det finns verkligen en mening med allt, jag ar sa glad att jag gick eftersom jag traffade dem - och det hade jag val inte gjort annars.
I varge liten del av valden finns manniskor som passar en, men det behover ju inte betyda att man stoter pa dem for det? Nu ser jag verkligen fram emot mina 2 sista manader. Utbytesar handlar anda valdigt mycket om tur, var man hamnar och med vilka. Spelar ingen roll hur trevlig och oppen och bra man ar om man traffar fel manniskor. Men nu det har tillsammans med att allt ordnat sig med familjen finns det inte mycket, men en del, som lockar mig att lamna varmen, stranderna och dem livade festerna for att aka hem. Men som jag sa, det gor jag, en smula motvilligt!
Kommentarer
Trackback
