På äventyr Del 2
Nar vackarklockan ringde kl 7 pa morgonen var jag pigg, gick snabbt att andra min dygnsrytm. Att vanda pa dygnet kan man verkligen saga att jag gjorde pa den har resan, gick upp tidigt pa morgonen och deckade av trotthet tidigt pa kvallen. (Egentligen tycker jag ju om kanslan av att ga upp tidigt och ha hela dagen framfor sig, jag ar till viss del som sagt en morgonmanniska, men far aldrig riktigt till det.) Vi at en enkel frukost pa den lilla Pousadan vid flodkanten innan vi 20 over 8 blev upplockade med bat precis nedanfor, snacka om lyx!
Sen bar det ivag pa floden, till oknen igen som lag precis bredvid, till en liten fiskarby dar det fanns en fyr med underbar utsikt (om man tog sig upp for alla trapporna vill saga, jag var nog den enda som inte blev anfadd :P) och till slut till Caburé - mammas favoritstalle, dar floden moter havet - bara en ode sandstrand med nagra hus och en restaurang som skiljde dem at. Solade och badade pa stranden och at sedan jattegod lunch med fisk och rakor, hangde i flodkanten innan det var dags att aka tillbaka till Barreirinhas igen.
Fick snabbt byta om och packa, sen kom dem och hamtade upp oss for att aka vidare. Det var har skamtet borjade! Lastbilen som korde oss pa en guppig sandvag till Paulio Neves, hade bara traplankor dar bak att sitta pa, tur nog var vi forst pa, sa vi fick klamma ihop oss i framsatet tillsammans med chaufforen. Dock hade vi slarvat lite med komunikationen, eller inte kollat up det tillrackligt - for har blev vi dumpade, i en liten by dit det inte ens gar nagra asfalterade vagar. Letade desperat efter nagon att aka med till Tutóia, men vi var fast!
Gick till byns "basta restaurang" dar vi fick en mikrovarmd tallrik med "Carne de sol(matratt fran Maranhão)" som vi delade pa. Vad skulle vi gora nu da? Pa gatan, vilken verkade vara den enda i staden, var det fullt liv och fest - anda langt in pa natten. Resten av kvallen angnade vi at att dricka ol och prata om livet, fick lite massage ocksa innan vi tappert forsokte somna i ovasendet pa den enda och enkla lilla Pousadan. Vid klockan 3 borjar en tupp gola, halvsovandes utbrister jag "Den dar tuppen maste ju vara dum i huvudet" - helt overtygad om att normala tuppar bara golar (hur sager man egentligen?) kl 7 pa morgonen. Vi har alla ogonblick har i livet da vi inser verkligheten, dock var jag val si sadar 15 ar forsenad?
Vi hade haft en trevlig start pa dagen i alla fall! Fortsattning foljer!
Sen bar det ivag pa floden, till oknen igen som lag precis bredvid, till en liten fiskarby dar det fanns en fyr med underbar utsikt (om man tog sig upp for alla trapporna vill saga, jag var nog den enda som inte blev anfadd :P) och till slut till Caburé - mammas favoritstalle, dar floden moter havet - bara en ode sandstrand med nagra hus och en restaurang som skiljde dem at. Solade och badade pa stranden och at sedan jattegod lunch med fisk och rakor, hangde i flodkanten innan det var dags att aka tillbaka till Barreirinhas igen.
Fick snabbt byta om och packa, sen kom dem och hamtade upp oss for att aka vidare. Det var har skamtet borjade! Lastbilen som korde oss pa en guppig sandvag till Paulio Neves, hade bara traplankor dar bak att sitta pa, tur nog var vi forst pa, sa vi fick klamma ihop oss i framsatet tillsammans med chaufforen. Dock hade vi slarvat lite med komunikationen, eller inte kollat up det tillrackligt - for har blev vi dumpade, i en liten by dit det inte ens gar nagra asfalterade vagar. Letade desperat efter nagon att aka med till Tutóia, men vi var fast!
Gick till byns "basta restaurang" dar vi fick en mikrovarmd tallrik med "Carne de sol(matratt fran Maranhão)" som vi delade pa. Vad skulle vi gora nu da? Pa gatan, vilken verkade vara den enda i staden, var det fullt liv och fest - anda langt in pa natten. Resten av kvallen angnade vi at att dricka ol och prata om livet, fick lite massage ocksa innan vi tappert forsokte somna i ovasendet pa den enda och enkla lilla Pousadan. Vid klockan 3 borjar en tupp gola, halvsovandes utbrister jag "Den dar tuppen maste ju vara dum i huvudet" - helt overtygad om att normala tuppar bara golar (hur sager man egentligen?) kl 7 pa morgonen. Vi har alla ogonblick har i livet da vi inser verkligheten, dock var jag val si sadar 15 ar forsenad?
Vi hade haft en trevlig start pa dagen i alla fall! Fortsattning foljer!
Kommentarer
Postat av: maria
Åh så underbart med Brasilien :)
Trackback
