Brasilien 07/08

Maste bara skriva av mig lite, har en extremt fruktansvard rastloshet som inte lamnar min kropp for en sekund. Den ligger over mig som ett stort, gratt och tugnt regnmoln och kommer liksom ingen vart for det finns ingen vind, far hoppas pa att det borjar blasa snart. Anledningen till detta ar att jag har vart hemma hela dagen, forutom att luncha pa en restaurang med I, V och hennes kompis. Jag far angest bara jag tanker pa det, jag har lite mer an en manad kvar i Brasilien och jag sitter inne en sondag, jag som lovade mig sjalv att ga till stranden varje sondag den resterande tiden. Men har sitter jag, klockan ar snart 11 och jag hor musiken fran lagunen och den lokala karnivalen, festivalen - eller vad man nu ska kalla det. Jag vill bara dit, sta eller sitta mitt bland alla manniskor, prata, skratta, ga omkring. Jag maste seriost lova mig sjalv att aldrig mer spendera mer an en timme vid den har datorn, i det har rummet, i framtiden. Visst har jag forsokt sa gatt det gick idag, men det kanns inte riktigt tillrackligt anda. Jag har val helt enkelt blivit beroende av att ga ut, efter att ha gatt ut onsdag - fredag och haft massa underbara manniskor omkring sig standigt ar det val inte sa konstigt att abstinensen dyker upp. Och kan man egentligen bli for beroende? Visst borde man kunna slappna av och acceptera situationen som den ar ibland, men fan inte nar man har 1 manad kvar pa en plats, av ett liv man aldrig kommer leva igen. Nej alltsa jag klarar inte av att tanka for mycket, jag blir helt enkelt galen. Jag vill ut harifran! Sjalvklart var det inte som om att jag aldrig satt hemma i Sverige, men i sitt eget hem har man sa hemskt mycket mer att gora an i nagra framlingars hem, det ar anda dar man hor hemma! Vet inte ens om jag kommer klara av att sova, V ar inte ens hemma annu. Ska jag gora ett sista forsok?, maste traffa A! Rastloshet, separationsangest, prestasionsangest - you name it!