Ljusa framtida planer
Sitter har och laser pa http://www.arkitekt.se/ om hur det ar att vara och jobba som arkitekt, detta har ju under en ganska lang tid nu mer och mer blivit min drom, fragan ar vad som lockar mig och hur mycket jag egentligen vet. Min storsta fasa ar val att det tar 5 ar att utbilda sig till fardig arkitekt, d.v.s. 300 hogskolepoang och ytterligare 300 poang for inredningsarkitekt (tank om jag slar dig mamma med 600 poang). Nej, 10 ars utbildning later inte sa lockande faktiskt, jag har redan borjat fa nagon slags alderskris (kanske borde ga i terapi). I och for sig kan jag inte tanka mig ett liv utan studier och att arbeta, jag vet att det ar detta jag kommer brinna for tillsammans med att lara mig och prata flera sprak, resa och bo pa olika platser i varlden, att skaffa mig en stor och fin familj och forandra varlden lite saklart. 5 ar ar kanske inte sa farligt trots allt, det varsta ar val att bli fast pa ett och samma stalle sa lange, och att valja vilket stalle det nu ska bli. Helst vill jag val plugga pa engelska, men KTH ar ett billigare och sakrare alternativ.
Som sagt sitter jag har och satter mig in lite i amnet, och insag precis att mitt talamod (inte nar det kommer till allt) faktiskt ligger i botten. Det sags ju att man maste borja nagon stans for att gora karriar, men detta ar nagot jag inte raknat med och formodligen aldrig kommer rakna med heller. Sjalvklart raknar jag med motgangar, som med precis allt annat i livet, men jag forvantar mig action direkt fran start och jag har sjalvklart smidigt min lilla plan.
Okej, jag ska forsoka ta det lugnt, det ar trots allt lang tid kvar. Jag kan dock inte sluta tanka pa framtiden, med ett leende pa lapparna. Forst ska jag val leva klart mitt liv har, sen ga ut gymnasiet i Sverige (forhoppningsvis), sen ar det val egentligen dags att ga vidare. Allt kanns saklart lite suddigt, men jag vet att jag kommer lyckas, att alla pusselbitar kommer falla pa plats langs vagen, att jag kommer ga langt.
Men salange chillar jag har, och bara for att man ar stor och stark med enorma planer betyder inte det att man inte kan fa vara en emellanat labil, grinig och lite smadeppig tonaring. Livet har alla sina skeénden, sen galler det ju saklart att gora det basta av situationen, men framfor allt att inte andra nagot, utan bara ratta till det. Livet har for mycket att erbjuda for att kunna ta del av allt, men inte ska man vara tjurig for det (eller jo kanske lite ibland, men vaffan).
Som sagt sitter jag har och satter mig in lite i amnet, och insag precis att mitt talamod (inte nar det kommer till allt) faktiskt ligger i botten. Det sags ju att man maste borja nagon stans for att gora karriar, men detta ar nagot jag inte raknat med och formodligen aldrig kommer rakna med heller. Sjalvklart raknar jag med motgangar, som med precis allt annat i livet, men jag forvantar mig action direkt fran start och jag har sjalvklart smidigt min lilla plan.
Okej, jag ska forsoka ta det lugnt, det ar trots allt lang tid kvar. Jag kan dock inte sluta tanka pa framtiden, med ett leende pa lapparna. Forst ska jag val leva klart mitt liv har, sen ga ut gymnasiet i Sverige (forhoppningsvis), sen ar det val egentligen dags att ga vidare. Allt kanns saklart lite suddigt, men jag vet att jag kommer lyckas, att alla pusselbitar kommer falla pa plats langs vagen, att jag kommer ga langt.
Men salange chillar jag har, och bara for att man ar stor och stark med enorma planer betyder inte det att man inte kan fa vara en emellanat labil, grinig och lite smadeppig tonaring. Livet har alla sina skeénden, sen galler det ju saklart att gora det basta av situationen, men framfor allt att inte andra nagot, utan bara ratta till det. Livet har for mycket att erbjuda for att kunna ta del av allt, men inte ska man vara tjurig for det (eller jo kanske lite ibland, men vaffan).
Kommentarer
Trackback
