Brasilien 07/08

Lördag kväll, klockan är 7, jag har tappat min röst och om en timme ska jag duscha och börja göra mig i ordning inför kvällens - och min första 15års fest här. Köpte äntligen skor idag, ville köpa högklackade men hade för lite tid på mig att välja några som var riktigt bra, köpte även matchande örhängen. Det får duga för den här gången, men nästa gång ska jag verkligen ha sådär extremt högklackat så att jag knappt kan gå.

Veckan var ovanligt vis en väldigt händelserik sådan med massor med små upptåg varje eftermiddag efter skolan, ingen dötid hemma alls nästan. Gav fler anledningar och spikade familjebytet med Via Mundo, fick en klänning uppsydd, letade skor utan resultat, adopterade en svart kattunge med grå ögon, blev frisk och blev sjuk igen, åkte buss 3 gånger (hemresorna är hemska - de tar över en timme), tappade bort katten och lyckades ladda upp bilder med modemuppkoppling. Har faktiskt mått ovanligt bra i jämförelse med veckan/veckorna innan, känner mig lugnare nu när jag vet att jag kommer få byta. Gjorde även klart allt hos polisen - förutom dokumenten som fortfarande inte kommit fram och sedan i torsdags tickar det på med 8 real om dan tills jag lämnar dokumenten och får en stämpel i mitt pass.

Jag undrar verkligen var den lilla katten tog vägen, någon kanske dödade den, den kanske hoppade ut från balkongen, den gick upp i rök? Är nog bäst att jag inte vet. Hoppas den har det bättre nu hur som helst. Något som från början verkade bli ett mysigt projekt blev en mardröm med en envis och skrikande liten krabat som aldrig blev nöjd, och med mitt tålamod nästan i botten. En sak har jag lärt mig i alla fall - aldrig mer ta hand om traumatiserade kattungar yngre än 8 veckor gamla. Men vi hade våra mysiga stunder, när vi lekte, den sov i mitt knä eller på min mage en hel natt, följde mitt skuttandes var jag än gick i huset - stunder då den inte skrek.

Igår tog jag bussen in till stan, för att sova hos Gabriella en tredje gång efter ett brev på portugisiska och någon timmes sova middag. Egentligen lite pinsamt, men vad har jag haft för val? Sitta hemma i Cidade Olimpica eller vara där det händer. Inget val. Förhoppningsvis kommer jag inte att behöva det fler gånger nu. Först gick vi i alla fall och käkade middag på något nyöppnad ställe med små pajer, ganska intressant - och salt. Sen åkte vi till något ställe i gamla stan som var fullt med brasilianskt brännvin i olika smaker, var intressant att se, haha. Ingefära smak? Nej tror inte det va, smakade dock inte. Efter det åkte vi till samma ställe som förra fredagen, dansade massor och hade jättekul hela kvällen, avslutades såklart med hamburgare ut efter vägen.

Jag som skulle hålla familjebytet hemligt har väl inte riktigt lyckats. Försökte vara lite diskret, men en kille i klassen fick reda på det via min scrapbook på orkut, dock lovade han att inte säga till någon annan, men man vet ju aldrig vem mer som sett. Han sa också att han kunde hjälpa mig med att hitta en ny familj och att han hade en kusin som bodde på 11e våningen i en skyskrapa mellan lagunen och stranden som hade var intresserade av att ta emot en utbytesstudent och att han skulle höra med dem. Även en av tjejerna som jag träffade på Via Mundo festen, som jag stötte ihop med idag när jag gick omkring och letade efter min värd mamma på Tropical, eftersom hon vägrat hämta mig hemma hos Gabriella som är ca 3 minuter därifrån med bil och min mobil hade laddat ur, sa att hennes familj skulle kunna tänka sig att ta emot mig om problemet med distansen till skolan löste sig. Hon frågade om jag ville följa med på bio imorgon söndag, så om jag kommer dit, vilket jag hoppas att jag gör så ska vi prata mer. Hennes pappa ville träffa mig i alla fall. Alla är så himla söta här och jag blir så himla glad! Får se var det slutar med att jag flyttar, men vill verkligen göra det snart! Är nog inte riktigt redo att lämna min klass och min skola ännu i alla fall, vill lära känna den först. Kanske bäst att inte byta alls, som Via Mundo säger. Det finns i alla fall hopp nu och var jag än hamnar så vet jag att det blir det bästa. Det är bara att vänta och se, men inte för länge!

Nu ska jag klä på mig sedan om lite mindre än en timme bär det av, inte för att någon i den här familjen brukar hålla tider, men iaf. Imorgon hoppas jag att Gabriella och Ramon kommer hit så att jag hinner visa dem det här stället innan jag flyttar, det är inte värt att missa! Innan det blir det förhoppningsvis stranden med Igor och hans familj, och på kvällen bio på köpcentret. Äntligen en till stor del lyckad helg, om allt går som planerat vill säga. Konstigt hur jag lyckas med tanke på att jag bor i Cidade Olimpica.

Livet leker! Até mais! Beijos