Flip-flop exchange

Kom hem från skolan för ett tag sedan, har precis ätit lunch och ska nog sova lite middag snart. Har börjat ta mig hem från skolan på ett ganska intressant sätt, istället för att ta bussen utanför skolan åker jag med en kille i klassen till en annan busstation närmare stan och tar en buss som går mycket snabbare. På mornarna blir jag som sagt upphämtad av "skoltransporten" vilket består av en liten tredörrars vit bil, en helskum kille som kör, jag och två andra småbarn från min skola. Men det är ganska mysigt, äter frukosten i bilen ibland och bara sitter där och kollar ut över brasilianska ghettot och drömmer mig bort. Ungarna bråkar med varandra minst halva vägen varje dag, speciellt den lilla tjejen är jätte envis och stökig, en gång halvlåg hon på mig och kramade mig hela vägen till skolan bara för att hennes storebror puttade bort henne hela tiden. Allt är relativt. Igår blev jag även hembjuden av han som jag åker bil med till en annan busstation på lunch. Han bor någonstans mellan skolan och Renascensa (där jag bor) i ett jättestort hus med fin utsikt, man ser nästan ända till havet. Kom hem precis lagomt för att hinna duscha, byta om och gå ner och möta Bella för att ta en glass på Bob´s innan vi promenerade till Via Mundo i hettan för att ha lektion. Efteråt pratade jag lite med Juliana om polisen och aktiviteter, fick en cd skiva i present av Allyson (han måste kännt sig extra snäll eller något) och satt och pratade med Pierre medan jag väntade på Bella. Gick hela vägen hem igen och gick upp och satte mig vid datorn (måste passa på när man har datortid liksom). Hela plötsligt ringer min mobil, det är Ramon som är med Fernando och undrar om jag vill hitta på något? Tre minuter senare sitter jag i hans bil. Vi åker och käkar hamburgare, börjar bli stammisar på det där stället, snart behöver jag väl inte ens säga till om vanligt majonäs längre (tycker inte deras special-beanaise-majonäs passar på hamburgare, haha). Satt där ett tag och dem pratade portugisiska, förstod faktiskt det mesta. Åkte sedan vidare och köpte cola, chips och tuggummi på Veneto. Fernando övergav oss tråkig som han var, hämtade upp henne och Carly (amerikanen) vid köpcentrumet, körde hem dem och satte oss sedan vid Bellas pool, som vanligt, haha. Bestämde mig för att inte komma hem för sent, så åkte hem ganska tidigt. Logiskt va? Det bästa är ju ändå att när jag kommer hem så ringer Ramon mig och bah; eh bella, du har min flip-flop, jag bah ööh och kollar ner på mina fötter. En liten vit och en stor röd? Hur lyckades vi? Jag börjar såklart asgarva, förstår inte alls hur någon av oss lyckades att INTE märka det, åtminstone han, den måste väl vart jätteliten? Ska sova en stund nu, får se om jag hinner skriva mer senare. Puss godnatt

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0