Brasilien 07/08

"Att rysa och förfasa sig över det hårda nattlivet" ar ingenting jag tycker ni ska halla med om dar hemma. Vem har sagt att det ar hart? Jag maste ju hitta pa saker, eller hur? Jag har inte akt till Brasilien for att sitta inomhus och kolla pa tv och stada mitt rum, det kan jag lika garna gora i Sverige. Hellre gora i Sverige dessutom, for dar finns det mycket mer att gora hemma. Jag har akt hit for att uppleva nagot, ga ut och traffa manniskor, ha kul och se nagot nytt. I den har delen av varlden finns det bara ett nattliv, det ar pa kvallarna och natterna det hander saker - pa dagen sitter alla inne for att emellanat aka till stranden eller nagot poolparty. Men jag blir galen av att sitta inne, det gor mig faktiskt halvt deprimerad emellanat. Dagarna vara rinner forbi och jag missar hela mitt utbytesar i Brasilien. Visst hittar jag pa ganska mycket, men storre delen av tiden spenderas faktiskt i huset - och trots det tycker min mamma att jag gar ut for mycket, jag lever mitt liv pa gatan sager hon.

Ibland blir jag sa trott pa attityden till vissa saker i det har landet. Vad ar det som ar sa fel med att hitta pa saker och att ha roligt. Vad ar problemet med att vilja leva sitt liv istallet for att kolla pa andras liv pa TV eller att vilja traffa sina vanner i verkligheten istallet for att prata med dem pa datorn? Vad ar det for fel med att bara vara i Brasilien ett ar och vilja hinna uppleva saker, traffa folk, ga ut, fa en solbranna. Var kommer den har attityden ifran? Ibland forstar man inte. Darfor ar det bra att kunna prata med folk, for visst har jag redan fatt dem att andra asikt en aning och visst vanjer dem sig val. Men ibland blir man ju galen. Det hor val till antar jag.