Veckan som gick

Dom första dagarna var något utav en smekmånad, även fast jag inte kunde prata, inte kunde förstå, vi inte gjorde så extremt mycket och allt bara var väldigt ovant, kommer jag ihåg att jag skickade sms till mamma innehållandes "jag älskar den här familjen".

Tredje dagen regnade det, och åskade och var nästan lite kyligt i luften ett tag, visste inte att det kunde bli så kallt här på ekvatorn. Hela dagen spenderades i huset, till mesta dels på Julyannas rum med kompisen, kusinen och Julyanna själv. Tyckte att jag gjorde stora framsteg med portugisiskan eftersom jag mer eller mindre hade 3 privatlärare som ville lära mig mer än jag ville, nästan. Kollade även på film, dubbad till portugisiska men med engelsk text (ganska udda kombination om man frågar mig). Fick naglarna filade och målade (nu börjar det likna nått va), dansade och framför allt pratade - på något höger eller vänster (fråga mig inte). Pratade även engelska med någon kompis på telefon och spelade fotbollsspel med Jose Luis (jag vann), spelade även lite fotboll på riktigt på altanen. Tyckte att jag började förstå mer och mer, förstår jag inte nu.



Dagen där efter, söndagen, blev jag väckt halv 8 eftersom vi skulle till stranden (nämen hallå va). Brasilianarna tycker inte om solen och gömmer sig för den så mycket det bara går, men jag lyckades få lite färg i alla fall. Åt krabba (stolt över mig själv), promenerade längs stranden och body surfade i de hyfsat klena vågorna. Dom tyckte att jag var ganska vild, spelar fotboll och hoppar omkring i vattnet men är ändå blond och söt och målar naglarna, vad är det här för konstigt? Resten av dagen var vi hemma, spelade fotboll igen, kollade på film och åt äcklig fisksoppa. Duschade utomhus ingen, eftersom typ oljan till någon motor var slut så det fanns inget vatten på övervåningen.

Blev ganska överraskad dagen efter när jag skulle duscha och en sköldpadda kom gåendes mot mig och en höna med en kyckling pickade omkring. Sista dagen innan skolan skulle börja, kom yngsta dottern Fabyanna, hem från sin resa. Åt en mycket god lunch med massa människor och promenerade sedan med Ju till familjens supermarket (andra gången jag var ute och rörde mig på gatorna). Det var roligt att se, även fast jag bara satt där på en liten pall och kollade på alla människor som gick förbi. Jag bor verkligen i ghettot. På kvällen gick jag på tivoli med minsta syskonen och kompisar, kändes nästan lite farligt - men vafan tänkte jag och överlevde. Blev matad som vanligt, dom försöker verkligen göda mig.

Första dagen i skolan var näst intill ett skämt, i alla fall på morgonen. Var ganska förvirrad där ett tag. Jag var den enda som inte hade skoluniform och var blond, det var lite svårt att smälta in. Tre 50 minuters lektioner på rad, en rast på 25 min, sedan 3 lektioner till. Och så kommer det att se ut i fyra månader framöver. Alla lärare var trevliga och hälsade på mig, likaså många elever. Ganska stökigt i klassrummet, läraren står bara där framme och pratar. Skoluniformerna är dock ganska snygga för att vara skoluniformer. Åkte hem, åt lunch och packade upp datorn för första gången. La upp bilderna från kameran och skrev lite. Skönt att vara själv en stund för första gången sedan jag kom - dem trodde att jag sov. Visade massa bilder från Sverige, spelade som vanligt fotboll på altanen. Jag och Fabyanna på lag mot Jose Luis och en kusin, vi totalt utklassade killarna, stackarna blev helt utmattade - och knäckta. Gick och la mig tidigt, sovit alldeles för lite natten innan.

1:a augusti - 2:a skoldagen, som var i stort sätt likadan som den första (förutom att jag hade skoluniform). Hade den efterlängtade engelska lektionen, som var tråkig, förutom i slutet då vi körde någon slags variant av hänga gubbe. Det som finns att köpa på 25 minuters rasten är bara massa olika vitt bröd, så magen vände sig ut och in de tre sista lektionerna denna dag också. Var väl inte på topphumör i skolan direkt, smekmånaden började ta slut och det ända jag kunde göra var att sitta och tänka för mycket. Började tycka att det var sjukt frustrerande att inte kunna kommunicera, speciellt när man verkligen vill uttrycka något eller förklara sig. Åkte i alla fall hem, åt lunch, duschade, körde lite rosetta stone på datorn och sov en stund. Hängde sedan på Renatas rum, läste svenska för dem och lyssnade på min musik. När Ju kom hem från supermarcado bytte dom om för att åka till gymmet, dagen innan sa dom "amanhã" men inte kunde jag följa med för det. Har lagt märkte till att det är mycket som sägs men som aldrig händer, ändrade planer hela tiden. Jag pallade inte med att jag bara skulle sitta i huset och ruttna så jag blev lite likgiltig och grät en skvätt, och dom trodde att det var för att jag inte fick följa med (jobbigt att inte kunna förklara sig). Fabyanna tröstade mig i alla fall, hon är nog dem mest omtänksamma av dem alla. Säger hela tiden att hon älskar mig och pussar på mig hela tiden, det är kul att ha en lillasyster (å andra sidan har jag tre). Hon ville även ta bilder på huset åt mig; resultatet blev ganska intressant. Här är dom två bästa bildera, haha.


Det blir enklare för varje morgon som går att komma upp. Det märks inte lika tydligt längre att det är så tidigt, fast egentligen åker jag till skolan tidigare än jag vanligtvis går upp. Min klass är helt galen, det fick jag bevisat dom två sista "lektionerna" då vi inte hade någon lektion eftersom läraren var bortrest, fast man måste stanna kvar tills dagen är slut i alla fall. En tjej som absolut inte pratar engelska sa att hon ville göra en deal med mig, om jag lärde henne engelska skulle hon lära mig portugisiska, hur ska det gå till undrade de andra. Hade inte kunnat gissa att dom var galnare här än i Sverige. Åt också för första gången på rasten, dom lyckades proppa i mig pizza och passionsfruktsjuice för mindre än 3 real (10 kr). Pratade även engelska med en till tjej som också hette Isabela - väldigt många som heter det här. Efter skolan var det äntligen portugisiska lektion på Via Mundo. Kul att träffa Bella igen och höra hur hon haft det. Lektionen var slappare än vad jag hade hoppats på, jag som var där för att verkligen förbättra mina portugisiska kunskaper. Var iaf hur konstigt som helt att prata svenska igen, jag som hade vart mer eller mindre tyst i en vecka. Efteråt skulle alla ut och äta tillsammans, men jag kunde såklart inte följa med eftersom jag bor åt helvete och inte kunde kommunicera med min familj. Blev ganska sur över det, men som tur var hade jag festen dagen därpå att se fram emot. När vi kom hem förklarade även Ju för mig varför jag inte kunnat följa med - jag som trodde att hon inte ens hade förstått att jag ville. Vi skrev en lista på allt jag behövde köpa och -lekte - med Jose Luis resten av kvällen, som blev helt okej till slut.

Fjärde och sista skoldagen för veckan. Halvsov mig igenom den första lektionen men ryckte sedan upp mig och började plugga portugisiska. Skrev upp och översatte massa verb för att sedan "böja" dem i rätt form, (är ju olika för jag/du/vi/dom/han/ni). Så skolan gick ovanligt fort och helt plötsligt var jag hemma igen. Gjorde i princip ingenting på eftermiddagen, börjar bli lite frustrerande (okej jag har inte ens vart här i två veckor). Vid ett tillfälle kom hushållerskans dotter och knackade på min dörr och började prata portugisiska, förstod halvt vad hon sa men svarade i alla fall ja. En liten stund senare knackar det på dörren och dom kommer och levererar varma mackor med varm choklad, det var iof väldigt gulligt men jag fattar inte var intresset av att göda mig kommer ifrån. Vid klockan sju kommer Ju och Re instörtandes på mitt rum med massa utklädningsdräkter och förberedelserna inför kvällen börjar?

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0