Brasilien 07/08

Dag nummer två var det jobbigt att gå upp ? jag hade sovit dåligt och vid klockan åtta kom dom och knackade på min dörr, och gav sig inte. Tog en dusch (för tredje gången på mindre än ett dygn) och åt frukost med Julyanna. Var hemma hela förmiddagen, men någon gång mitt på dagen bar det äntligen av från huset. Vi blev skjutsade hem till en kompis till Julyanna, som bodde mindre, men inhägnat och lite mindre ?primitivt? ? långt därifrån. Det var även därifrån som jag fick komma ut och röra mig fritt på gatorna, då vi gick och mötte upp ytterligare en kompis ? och köpte tuggummi. Med tv?n på och massa uppslag i ordböckerna hade vi det faktiskt ganska mysigt i kompisens luftkonditionerade, rosa rum. Framåt kvällen duschade vi ? och klädde om för att ännu en gång bli skjutsade till en ?Pizzaria? för att äta middag. Matkulturen här är till viss del skrämmande lik den amerikanska. På ?pizzarian? som låg utomhus precis vid vägen (påminde lite om en bensin station faktiskt) satt vi ganska länge, dem pratade massor och nästan dog av garv, det var kul att se även då jag inte alls förstod vad det var som var så kul. Julyanna var helt galen, det var kul att se henne så ? hon är extremt livlig och glad, väldigt lik Nora på sätter hon rör sig och skrattar. Tillslut gav vi oss därifrån och hem till kompisen igen, där jag trodde vi skulle vänta tills vi blev hämtade av mamman igen för att åka hem, så jag somnade lite. Hämtade blev vi, men när jag tyckte att det var på tiden att vi var hemma snart, var vi helt plötsligt nere på en strand och körde. Det finns en rolig sak med att inte kunna språket ? allting blir en överraskning.

Jag måste ha sett ganska förvirrad ut när bilen till slut parkerades och alla steg ur. In genom porten till ett strand hus bar det av ? där även pappan och sonen var, och som jag förstod det ? hela tjocka släkten. Alla var jätteglada över att se mig, och ville ge mig massa mat och läsk hela tiden, jag som var proppmätt. Jag hade allas blickar på mig hela tiden och förstod att dem pratade om mig (som för i övrigt händer ganska ofta), men jag hade ingen aning om vad som sades. Det var bara att sitta där och le ? och dricka lite läsk med jämna mellanrum. Vi gick även ner på stranden och promenerade på det som för några timmar sedan vart havsbottnen (tidvattenskillnaderna är väldigt stora här). När vi började närma oss strandkanten och kom allt längre från ?land? började det bli lite läskigt, det var mörkt så jag kunde inte se någonting och det var så långgrunt att det såg ut som om havet skulle rinna över när som helst. Det påminde helt enkelt lite för mycket om tsunamin ? men det kunde jag ju inte berätta för dem. Åkte sedan hem och bäddade upp med madrasser på golvet i Jose Luis rum och spelade brasilianskt monopol innan vi somnade någon gång mitt i natten ? till surret av luftkonditioneringen.