Livet som det är

Har sitter jag framfor datorn hemma hos en av mina kara vanner, ar nog det har huset jag vart mest i om man inte raknar med husen jag bott i. Tycker om att vara har, formodligen for att man aldrig kanner sig ensam (som man kan gora ibland hemma ensam framfor datorn i morkret). Forst vantade jag pa att de andra skulle bli klara, nu vantar vi pa att L ska komma hem OCH bli klar. Klockan ar halv 1, kommer vi ens komma nagon vart idag? Kanns inte riktigt som det just nu, men ut ska vi i alla fall, till Babilonia - formodligen min sista gang. Det ar liksom torsdagarnas samlingspunkt, forra veckan var mysig - slutade med soluppgangen pa stranden.

Idag reste V, kommer tillbaka nar jag redan atervant till Sverige. Visst finns det stora chanser till att vi kommer se varandra igen i framtiden, men jag undrar det jag... Det far vi se helt enkelt. Kommer nog undra samma sak med manga andra har, vissa med mer sakerhet an andra. For forsta gangen pa lange kanns det inte sa hemskt att aka hem langre, har liksom borjat vanja mig vid tanken och borjat sakna alla dar hemma nagot oerhort. Det var pa tiden kanske. Min supermega fest blir tyvarr inte av imorgon, men formodligen blir det nagot litet mindre mandag eftermiddag. Lika bra det kanske... Sen stranden och party hela helgen, nar ska jag hinna packa egentligen?

Kommentarer
Postat av: Stino

Jag är i Jämtland och har fått tag i en dator med uppkoppling så jag tänkte skicka en sista hälsning till dig i Brasse-landet men inser att du kanske redan är på hemväg?! I så fall får detta bli en välkommen hem-hälsning. Regniga och blåsiga bamsekramar ifrån norra Svedala.

2008-07-22 @ 10:32:12

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0