Weekend till Belém
Numera bor jag ju i Saint Tropez och i helgen var jag i Barcelona. Vill saga, hoghuset jag bor i heter Saint Tropez och i helgen var jag pa nattklubben Barcelona i Belém. Brasilianarna ar verkligen hejare pa att dopa saker och ting. I helgen var jag som sagt pa en liten weekendresa i en annan lite storre stad har i norra Brasilien, Belém - en timma bort med flyg. Bara for att jag alskar att resa och se nya platser, nagra kompisar skulle dit och vi fick tag pa billiga biljetter sa jag hangde pa. Vi gick och akte runt i staden, besokte torg och parker, akte battur pa floden (nastan amazonas floden enligt mig), gick pa marknad, restauranger, barer och nattklubbar. Aven fast vi bara var dar i 2 dagar fick jag en ganska bra bild av 3 miljoners staden, som pa det flesta platser - finns mindre trevliga och mindre trevliga sidor. I det stora hela tyckte jag om den, inte sa jag skulle kunna tanka mig att bo dar, men storre och mer saker att gora an i São Luís i alla fall - dock ar vi har inte manga breddgrader (0.1?) fran ekvatorn och det regnar (mer eller mindre) varje dag hela aret om och det ar alltid mulet. Helt random traffade vi tva svenska rundresande svenska tjejer, horde att dem pratade svenska och sa hej vilket ledde till att dem foljde med oss bade ner till hamnen pa lunch, pa batutflykten och ut pa kvallen. Det blev riktigt trevligt faktiskt, alltid kul med lite extra kulturutbyte och att fa visa "vanliga turister" delar som dem annars inte kommit i kontakt med. Helgen blev riktigt lyckad faktiskt, nar far jag aka pa weekendresa igen?
Forutom det sa gar tiden riktigt fort just nu, blir lika chockad varje gang jag inser att det faktiskt redan ar juni. Det kanns bra och dagarna flyter pa, jag borjar narma mig. Ser fram emot att ha riktigt kul sista tiden samtidigt som det ska bli kul att komma hem. Prommenerar pa stranden sa ofta jag kan, gar till skolan nar jag har lust, gar ut och pa fest varje helg, pratar portugisiska battre an nagonsin, ar lite for lat emellanat kanske. Finns ju som vanligt inte sa mycket att gora pa vardagarna, men jag gor mitt basta. Nej vad jag ljuger, det gor jag inte alls det - kanner hur jag blir latare och latare, maste ta tag i mig sjalv innan det gar for langt. Ska komma igang med promenaderna och strandbesoken riktigt ordentligt nu, ga till skolan for att fa nagonting gjort. Har bara 7 helger kvar har nu, shit, snart kommer jag ju hem till er!
Forutom det sa gar tiden riktigt fort just nu, blir lika chockad varje gang jag inser att det faktiskt redan ar juni. Det kanns bra och dagarna flyter pa, jag borjar narma mig. Ser fram emot att ha riktigt kul sista tiden samtidigt som det ska bli kul att komma hem. Prommenerar pa stranden sa ofta jag kan, gar till skolan nar jag har lust, gar ut och pa fest varje helg, pratar portugisiska battre an nagonsin, ar lite for lat emellanat kanske. Finns ju som vanligt inte sa mycket att gora pa vardagarna, men jag gor mitt basta. Nej vad jag ljuger, det gor jag inte alls det - kanner hur jag blir latare och latare, maste ta tag i mig sjalv innan det gar for langt. Ska komma igang med promenaderna och strandbesoken riktigt ordentligt nu, ga till skolan for att fa nagonting gjort. Har bara 7 helger kvar har nu, shit, snart kommer jag ju hem till er!
På äventyr Del 2
Nar vackarklockan ringde kl 7 pa morgonen var jag pigg, gick snabbt att andra min dygnsrytm. Att vanda pa dygnet kan man verkligen saga att jag gjorde pa den har resan, gick upp tidigt pa morgonen och deckade av trotthet tidigt pa kvallen. (Egentligen tycker jag ju om kanslan av att ga upp tidigt och ha hela dagen framfor sig, jag ar till viss del som sagt en morgonmanniska, men far aldrig riktigt till det.) Vi at en enkel frukost pa den lilla Pousadan vid flodkanten innan vi 20 over 8 blev upplockade med bat precis nedanfor, snacka om lyx!
Sen bar det ivag pa floden, till oknen igen som lag precis bredvid, till en liten fiskarby dar det fanns en fyr med underbar utsikt (om man tog sig upp for alla trapporna vill saga, jag var nog den enda som inte blev anfadd :P) och till slut till Caburé - mammas favoritstalle, dar floden moter havet - bara en ode sandstrand med nagra hus och en restaurang som skiljde dem at. Solade och badade pa stranden och at sedan jattegod lunch med fisk och rakor, hangde i flodkanten innan det var dags att aka tillbaka till Barreirinhas igen.
Fick snabbt byta om och packa, sen kom dem och hamtade upp oss for att aka vidare. Det var har skamtet borjade! Lastbilen som korde oss pa en guppig sandvag till Paulio Neves, hade bara traplankor dar bak att sitta pa, tur nog var vi forst pa, sa vi fick klamma ihop oss i framsatet tillsammans med chaufforen. Dock hade vi slarvat lite med komunikationen, eller inte kollat up det tillrackligt - for har blev vi dumpade, i en liten by dit det inte ens gar nagra asfalterade vagar. Letade desperat efter nagon att aka med till Tutóia, men vi var fast!
Gick till byns "basta restaurang" dar vi fick en mikrovarmd tallrik med "Carne de sol(matratt fran Maranhão)" som vi delade pa. Vad skulle vi gora nu da? Pa gatan, vilken verkade vara den enda i staden, var det fullt liv och fest - anda langt in pa natten. Resten av kvallen angnade vi at att dricka ol och prata om livet, fick lite massage ocksa innan vi tappert forsokte somna i ovasendet pa den enda och enkla lilla Pousadan. Vid klockan 3 borjar en tupp gola, halvsovandes utbrister jag "Den dar tuppen maste ju vara dum i huvudet" - helt overtygad om att normala tuppar bara golar (hur sager man egentligen?) kl 7 pa morgonen. Vi har alla ogonblick har i livet da vi inser verkligheten, dock var jag val si sadar 15 ar forsenad?
Vi hade haft en trevlig start pa dagen i alla fall! Fortsattning foljer!
Sen bar det ivag pa floden, till oknen igen som lag precis bredvid, till en liten fiskarby dar det fanns en fyr med underbar utsikt (om man tog sig upp for alla trapporna vill saga, jag var nog den enda som inte blev anfadd :P) och till slut till Caburé - mammas favoritstalle, dar floden moter havet - bara en ode sandstrand med nagra hus och en restaurang som skiljde dem at. Solade och badade pa stranden och at sedan jattegod lunch med fisk och rakor, hangde i flodkanten innan det var dags att aka tillbaka till Barreirinhas igen.
Fick snabbt byta om och packa, sen kom dem och hamtade upp oss for att aka vidare. Det var har skamtet borjade! Lastbilen som korde oss pa en guppig sandvag till Paulio Neves, hade bara traplankor dar bak att sitta pa, tur nog var vi forst pa, sa vi fick klamma ihop oss i framsatet tillsammans med chaufforen. Dock hade vi slarvat lite med komunikationen, eller inte kollat up det tillrackligt - for har blev vi dumpade, i en liten by dit det inte ens gar nagra asfalterade vagar. Letade desperat efter nagon att aka med till Tutóia, men vi var fast!
Gick till byns "basta restaurang" dar vi fick en mikrovarmd tallrik med "Carne de sol(matratt fran Maranhão)" som vi delade pa. Vad skulle vi gora nu da? Pa gatan, vilken verkade vara den enda i staden, var det fullt liv och fest - anda langt in pa natten. Resten av kvallen angnade vi at att dricka ol och prata om livet, fick lite massage ocksa innan vi tappert forsokte somna i ovasendet pa den enda och enkla lilla Pousadan. Vid klockan 3 borjar en tupp gola, halvsovandes utbrister jag "Den dar tuppen maste ju vara dum i huvudet" - helt overtygad om att normala tuppar bara golar (hur sager man egentligen?) kl 7 pa morgonen. Vi har alla ogonblick har i livet da vi inser verkligheten, dock var jag val si sadar 15 ar forsenad?
Vi hade haft en trevlig start pa dagen i alla fall! Fortsattning foljer!
På äventyr Del 1
Den 9 Januari 2008 gick jag och mamma upp 4.30 pa morgonen for att ge oss ut pa det, vid den tiden an ganska okanda, aventyret som skulle ta oss fran São Luis till Fortaleza pa 12 dagar. Vi visste inte speciellt mycket alls, bara ungefar hur vi skulle aka, inga hotell reserverade, inte ens bussbiljetten klockan 6 samma morgon var kopt. Maste ju saga att jag var ganska nervos, till och med lite radd emellanat (p.g.a. vissa mindre trevliga erfarenheter av det har landet). Innan solen gatt upp tog vi oss till busstationen, kopte biljetter och satte oss pa bussen som skulle ta oss till forsta stoppet, Barreirinhas.
Hade varit dar forut, men bara i sjalva staden utan att ha gjort utflykterna som staden blivit kand for. Direkt framme blev vi haffade av en resebyra och placerade pa en Pousada(lite enklare an hotell) precis vid floden. Gick och at lunch i hamnen innan vi blev upplockade och akte till; Parque Nacional dos Lençóis Maranhenses, den (halva aret) vattenfyllda oknen med flera tusen sma laguner.
Vi var tyvarr mitt i fel period, oknen vattenfylls inte foren efter regnperioden som precis borjat. Var i vilket fall som helst en haftig kansla att vandra i en oken, omringad av vit sand, dock var det ratt mycket manniskor. Efter cirka 1 timmes vandring kom vi fram till en liten lagun (pöl) dar vi fick bada lite innan det blev vandring hemat igen. Fel period, men valdigt vackert anda. Sjalv ska jag ju dit igen i Juli, finns forhoppningsvis lite mer vatten da.
Pa kvallen at vi pa en restaurang som hade en liten brygga pa floden dar man kunde sitta. Kommer aldrig glomma den kvallen, var nog bland det mysigase jag vart med om. Atmosfaren, maten bland den basta vi kom att ata pa hela resan, vid floden med liveband och massa sma lampor i morkret. Efter det gick vi tillbaks till Pousadan och sov, hade trots allt varit en lang dag som borjat halv 5 pa morgonen.
Fortsattning foljer!
Hade varit dar forut, men bara i sjalva staden utan att ha gjort utflykterna som staden blivit kand for. Direkt framme blev vi haffade av en resebyra och placerade pa en Pousada(lite enklare an hotell) precis vid floden. Gick och at lunch i hamnen innan vi blev upplockade och akte till; Parque Nacional dos Lençóis Maranhenses, den (halva aret) vattenfyllda oknen med flera tusen sma laguner.
Vi var tyvarr mitt i fel period, oknen vattenfylls inte foren efter regnperioden som precis borjat. Var i vilket fall som helst en haftig kansla att vandra i en oken, omringad av vit sand, dock var det ratt mycket manniskor. Efter cirka 1 timmes vandring kom vi fram till en liten lagun (pöl) dar vi fick bada lite innan det blev vandring hemat igen. Fel period, men valdigt vackert anda. Sjalv ska jag ju dit igen i Juli, finns forhoppningsvis lite mer vatten da.
Pa kvallen at vi pa en restaurang som hade en liten brygga pa floden dar man kunde sitta. Kommer aldrig glomma den kvallen, var nog bland det mysigase jag vart med om. Atmosfaren, maten bland den basta vi kom att ata pa hela resan, vid floden med liveband och massa sma lampor i morkret. Efter det gick vi tillbaks till Pousadan och sov, hade trots allt varit en lang dag som borjat halv 5 pa morgonen.
Fortsattning foljer!
Snabb rapport fran Jericoacoara
Har kommer en snabb rapport fran Jericoacoara, har fatt lanat hotelldatorn en snabbis. Vi bor pa ett jattefint litet hotell ganska nara stranden. Kom hit imorse efter en 2 timmar tur pa stranden i en buggy. Har regnat lite idag, annars har vi haft tur med vadret med tanke pa att regnperioden har smaborjat lite. Nu sitter receptionskillen och pratar med mig sa kan inte riktigt koncentrera mig, men han sager att jag pratar valdigt bra portugisiska. :P Nej nu ska jag sluta, mamma och jag ska ner till stranden och stan snart igen dar det ar en himla folksamling. Jericoacoara ar ett trevligt stalle, valdigt turistigt med havet ar turkosblatt i alla fall och det ar ju det som raknas! ;) Beijo (Puss pa portugisiska for er som inte visste det)
