Brasilien 07/08

Sitter har vid det gula skrivbordet pa "kontoret", laste precis en del av mina gamla inlagg och avundas mitt satt att skriva, jag kunde liksom fa inspiration av ett plastbord. Jag vet inte vad som har hant. Visserligen var allt fortfarande nytt och spannande da, jag kanske var mer observant, varenda detalj var vard att beskriva. Det ar konstigt vad tiderna forandras. Hade val kanske inget annat val an att vara poetisk, ensam och liggandes i en hangmatta med min laptop i knat, forsokte skriva en gang om dan dar i borjan och vilka mangder jag klamde fram. Hur jag an forsoker nu for tiden kanns det som om att jag inte har nagot att skriva om, men det kan val inte vara riktigt sant? Det ar nog sa att mitt satt att se saker och ting pa har forandrats, saker har blivit sa vardagliga for mig att jag inte tar mig och lagger market till dem? Pa ett satt kanns allting sa tomt, men anda sa fullt. Det ar nog som jag sa, lagger inte market till och varderar min omgivning pa samma satt, glommer bort vad som egentligen ar intressant. Sa jag fragar nu er, vad vill ni veta mer om? Nagonting som ar oklart, som behover en detaljerad beskrivning? Ni kanske kan hjalpa mig att fa inspiration av plastbord igen, att ligga med min laptop i knat i hangmattan igen och lata de ljuva orden floda genom mina fingertoppar, ner pa tangenterna och upp pa bloggen?

Ta garna en titt bakat i Arkivet, vad har forandrats? Jag njuter i alla fall lika mycket varje gang jag laser de inlaggen (augusti), kanske for att det far mig att tanka tillbaka. Allt var nytt och okant, visste inte da vad jag vet nu. Jag kanske har fatt for mycket information nu helt enkelt, blivit luttrad som mamma sa? Tycker i alla fall att livet ar ljuvligt och tar en dag i taget i vantan pa framtiden. Har matt bra valdigt lange nu, tankte fortsatta sahar. Ensam, men stark!