Vändningarna är många

Idag var jag verkligen förtvivlad och uppgiven för första gången, har iof vart upprörd tidigare, men inte på samma sätt. Men vändningarna är många, och snabba. I skolan sov jag lite för mycket eftersom jag glömt min skrivbok med all portugisiska, var jag med några nya på rasten och pratade men killen som ska som utbytesstudent till USA i januari och som har en amerikan boende hos sig nu, om att åka på kryssning till en Ö i nordöstra Brasilien i november eller december. Jag skulle verkligen inte banga, och tänker inte göra det heller. Hoppas verkligen att det blir av. Han är också en av de gulliga, ville hjälpa mig med familjebytet och blev ledsen när han inte kunde. Tråkigt att han åker, men sånt är livet.


Efter skolan åkte jag hem i hopp om att kunna ringa några viktiga telefonsamtal, men telefonen var som vanligt inlåst i föräldrarnas sovrum, som inte var hemma. Jag får lika grova damp anfall varje gång, varför låser dem in telefonen hela tiden, jag blir galen. Lyckades i alla fall få Ju att ringa mamman och säga att jag behövde ringa och att det var viktigt, så hon åkte hem och öppnade dörren. Pratade med mamma och ringde upp Karina på Via Mundo som sedan ringde tillbaka till min mobil eftersom det inte går att prata ostört på föräldrarnas rum. Pratade om deras familj letande och om Tiaras familj och om hur desperat jag var på att flytta så fort som möjligt. Hon skulle prata med Allyson och sedan ringa tillbaka, men det gjorde hon aldrig, och när jag sedan ringde tillbaka (efter att jag kommit på att jag kunde ringa "collect call" från min mobil eftersom vanliga telefonen som vanligt var inlåst) hade hon gått för dagen och Allyson satt i möte. Lyckades till slut i alla fall, efter några timmars tänkande och gråtande i hängmattan, få tag på Allyson som när jag förklarade allting förstod riktigt bra. Han skulle ringa upp Tiaras familj och familjen som dom hade på g på en gång för att se hur läger var, och sedan ringa tillbaka till mig. Fortsatte ligga i hängmattan och tänka, lugnade ner mig och halvsov lite (kan bli lite jobbigt när man sovit dåligt två dagar i rad) och tillslut, ÄNTLIGEN, ringde han tillbaka med goda och oväntade nyheter.


Han inledde samtalet med att båda familjerna var mycket angelägna om att ta emot mig och att dom redan imorgon skulle göra hembesök hos familjen dom hittat och visa min ansökan, men att han redan berättat mycket om mig för familjen och dom redan var villiga att ta emot mig. Tiaras familj blev dock mer komplicerat än tänkt eftersom hennes pappa reser den här veckan och han ville vara hemma under hembesöket och dom behövde prata med honom. Han berättade även lite om den andra familjen, jag kan ju säga att jag var helt lugn efter det här samtalet. Det är Bacelars (några av er som läser det här förstår) bror och hans fru och två döttrar som kan tänka sig att ta emot mig, dom bor i en lägenhet i samma område som Via Mundo - vid Tropical, nära till lagunen och stranden. Äldsta dottern var i min ålder, pratar bra engelska och har bl.a. rest i Tyskland och Danmark. Ganska ovanligt att folk här har vart utanför Brasilien, och São Luis. Även fast jag inte vet mycket mer om dem ännu, känns det som om jag hamnar helt rätt. Jag vet såklart inte ännu, men känslan av att allt löser sig, allt som händer ska hända och hur det än blir är det bästa, är helt klart tillbaka.


Först verkade dom inte ha så bråttom med familjebytet, det pratades om i slutet av veckan eller nästa vecka. Men det hjälpte verkligen att visa hur ledsen jag var och hur mycket jag ville det här, helt plötsligt gick allt 10 gånger snabbare kändes det som, och tack gode gud för det. Nu ska jag sova, imorgon ska Karina höra av sig till mig, och jag ber för mitt liv att det inte blir mer trassel nu, vill inte ta bussen hem från Via Mundo på onsdag på min födelsedag, vill verkligen inte. Skulle ju helst av allt vilja flytta imorgon, men allt beror på när familjen säger att det är okej att jag flyttar in. Jag ska sova med tankens skapande kraft aktiv hela natten.


Livet leker (kommer i alla fall) än en gång! Boa noite


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0