Brasilien 07/08

Okej det ar bara att inse att jag inte kommer kunna dokumentera minsta lilla detalj av mitt utbytesar i Brasilien, hur mycket jag an skulle vilja ar det lika bra att jag ger upp for det ar ett omojligt projekt. Fran och med nu kommer jag formodligen skriva utan de tre magiska siffrorna for det mesta, jag har blivit for lat, eller - det galler att gora livet sa enkelt som mojligt for sig.

Hade ingen skola idag sa tog sovmorgon till 10, och inte 12 som hela forra veckan. Vet inte riktigt vad det var med mig, men jag bara sov och sov och sov. Blev lite orolig men sov for mycket for att kunna tanka pa det. Var nastan pavag att sova vidare imorse ocksa men sa sa en lite mer ordentlig sida av mig till mig att ga upp och da gjordet jag det. Tog en lang dusch, bestamde mig for vilka bilder jag skulle lagga ut pa pixbox, forminskade dem och laddade upp dem. Sen har jag seriost ingen aning om vad jag gjorde men jag tror det var lunch strax efter. Nar Bruna skulle till skolan akte jag Carlos och Barbara till stranden efter att vi lamnat av henne. Insag hur mycket jag faktiskt kommer sakna en vardag med strander val tillbaka i Sverige, men det ska vi inte tanka mer pa nu. Blev ett kort besok eftersom Carlos hade ett mote med en advokat och jag skulle till portugisiska lektionen pa Via Mundo, men jag hann med att dricka en kokosnot iaf. Snabbt hem och bytte om och fick skjuts till Via Mundo. Tack pappa! =) Man ar inte lika pigg varje dag pa langprommenader i stekande sol och 30 graders varme, ska iof borja ta bussen de 3 stationerna, 6 kr kan det vara vart. Vet inte vad det ar, men ganska ofta nar jag stiger in genom dorrarna till Via Mundo forandras hela min livssyn och jag blir deprimerad. Jag som t.o.m. haft lyckokanslor tidigare idag och tyckt att livet var riktigt soft, stranden andra gangen pa en vecka. Det maste vara nagra konstiga vibrationer som liksom smyger sig in i min kropp och tar over. Nej men jag tror jag vet vad det beror pa. Portugisiska lektionerna, dem ar verkligen trakiga. Jag vill inte tycka det, jag vill forsoka gora nagot bra av dem men det gar verkligen bara inte, eller ytterst sallan. Dessutom fattar jag inte hur tyskarna kan vara sa javla bra, det ar jobbigt att kanna sig dalig. Pratade med Allyson igar, han sa att i borjan hade jag vart bast av alla men nu har det sjunkit. Jag vet vad det beror pa och jag blir sa javla irriterad, dem har familjer som inte pratar engelska, men det har jag. En familj som typ vagrar prata portugisiska. Min vardpappa - Carlos har blivit mycket battre pa engelska sedan jag kom, grattis till honom som fatt trana upp sin engelska igen. Okej, men det ar ju bara att gora det basta av situationen? Och sa dalig ar jag faktiskt inte, manga som gett mig berom, ska helt enkelt inte jamfora mig med tyskarna. "Alltsa bara titta pa dem, jag tanker inte ens jamfora mig med sana dar". Skitsamma, det ar bara att tanka framat och skippa alta tiden som redan passerat. Det ar bara sloseri med tid. Jag har iaf bestammt mig for att aka harifran helt flytande i portugisiska, ingen ska ens kunna hora att jag inte ar harifran - man ska bara se det pa mitt blonda har.

Det loser sig! :) Funderar pa att ga och hyra film, men forst ska jag nog plugga lite portugisiska trots allt. Forut tyckte jag att det var kul, nu ar det typ en plaga. Men det ar val bara att bita ihop. Shit nu glomde jag ringa mamma och nu ar klockan for mycket, far bli en annan dag. Beijos meus filhos!!!