Snurrig i huvudet
Har inte kunnat skiva på ett bra tag nu, eller möjligheten har väl funnits men det hela har blivit bra mycket mer komplicerat sedan dem köpte nytt datorbord, svårt att komma åt internetsladden att koppla till min egen dator, orkar inte hålla på med usb minnen och grejer (också svårt att komma åt) och bara stenvägrar att skriva utan å, ä och ö. Haha, nörd eller vad? Får se hur det blir med det hela i framtiden eftersom saker och ting är lite ostabila just nu och jag har ingen aning om hur det kommer att bli. Men hej, här sitter jag ju nu med internet på min egen dator och så jobbigt var det ju faktiskt inte? Jag har nog överdrivit min lathet lite, men men, inte så mycket att göra åt.
Livet flyter i alla fall som vanligt på här nere. Blir bättre och bättre på portugisiska trots att det ibland inte alls känns som det, men det är bara att inbilla sig och försöka märka skillnaden så är det bara så det kan vara. Har äntligen börjat på ett gym här i närheten nu efter många om och men så nu går jag på capoeira, spinning, step och dans emellanåt. Är det tänkt i alla fall, har inte riktigt kommit igång med allting ännu och just nu är jag tvungen att ta det lugnt eftersom jag haft lite ont i halsen på senaste tiden. Men det kommer, dock är det bara på kvällarna så jag undrar fortfarande vad jag ska sysselsätta mig med på eftermiddagarna? Svar på det kommer väl också snart.
Förra helgen, då även också våningssängen (och databordet) anlände och monterades upp, gick jag till Babilonia (en nattklubb) både fredagen och lördagen. Har kommit in bakvägen utan legitimation varje gång nu eftersom vi "bara har pass och det är för farligt för att ta med ut ifall de skulle försvinna". Måste ju påstå att man känner sig lite speciell när man får gå förbi kön och in genom en annan ingång, eller kallas det blond kanske? Både och. :) I torsdags var det även en modell som hade sin födelsedagsfest på samma nattklubb, jag stod egentligen inte på listan, men modellens bror och mamma som känner Ramon kom i lagom tid och vi fick smita in bakvägen som vanligt. Väl där inne var det gratis (fake) champange och drinkar. Vet inte riktigt när jag blev en sådan partybrud, men det var nog i somras som jag upptäckte att en av mina passioner nog faktiskt är att dansa. Har väl alltid tyckt om det, fast aldrig riktigt fattat det.
Har även vart på min andra "resa", till en stad som heter Barreirinhas som ligger ca 3 timmar härifrån med bil. Blev inget besök i den, under vissa tider på året, vattenfyllada öknen, utan mest bad, sol och vattenskoterkörning på floden som går genom staden. Tog över 300 bilder, så håll utkik för snart dyker nog en liten del av dem upp här på bloggen och på pixbox, måste bara ta mig tid och ork. Åkte på fredagen och kom hem på söndagen, då vi direkt gav oss iväg på tröj/biljett jakt för MARAFOLIA. En typ gatufest som höll på tre dagar i sträck, är nog bland det underbaraste jag vart med om - så mycket glädje, musik och människor som dansar på gatorna. Får beskriva både resan och Marafolia mer när jag har tid, men har tyvärr en känsla av att det inte kommer att bli så. :( Just nu känner jag mig lite stressad och det här med att blogga har nästan blivit lite jobbigt, men jag vill, jag vill, jag verkligen vill!!! Vill kunna titta tillbaka och läsa om allting senare i livet!! Vi får se hur det blir. Är i alla fall nästan beredd att åka tillbaka nästa år i Oktober bara för att vara med på Marafolia, och ångrar verkligen inte att jag deltog mer än vad jag gjorde. Får hålla utkik efter andra liknande evanemang, har ju karnivalen att se fram emot, sen är ju Brasilien ett väldigt festglatt folk, så mer kommer det nog att bli av. :)
Om 1,5 månader har jag sommarlov, ja kan ni tänka er. Sommarlov hela December och Januari när det är som kallast och gråast i Sverige, lyx eller vad? Mamma kommer i Januari så ska börja planera hennes och min resa redan nu, hoppas på en rundresa här i Sydamerika som avslutas med att jag får visa henne São Luis - staden där jag bor för tillfället. Kanske även är aktuellt att byta familj igen, var som vanligt inte jag som behövde förslå det själv, utan Via Mundo själva som vanligt? Det intressantaste är ju att de placerar mig i familjerna från första början i överhuvud taget. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra, är väl rädd för att läget ska försämras och när jag sitter där och pratar med dem är det något som hindrar mig från att slå näven i bordet och säga; kör på, börja leta efter en familj till mig... Men jag vet inte riktigt vad det är.. Ska göra som Bella sa, skriva en plus och minus lista och tänka över vad jag vill prioritera och hur mycket jag kan ta, hur mycket jag ska stå ut med..
En sak är säker i alla fall och det är att jag vill lära mig portugisiska nu, NU, NU, NU!!! Men tålamodet finns, åt minstone til viss del! Men det kommer, det känner jag, även fast det bland känns helt hopplöst... Det är verkligen ett av världens svåraste språk, man undrar ju vad man gett sig in på. Ibland tycker jag att jag är lite galen som faktiskt befinner mig på andra sidan atlanten och ekvatorn, hur kom jag hit egentligen? Hur gick det här till? Hur fan kommer man på en sånhär idé? ;D Jag ångrar ju såklart självklart inte att jag åkte, jag har trots allt gett mig in på en ganska kul grej. Jag vet ju att allting har en mening och det här året kommer ge mig så mycket, känner redan nu, efter snart 3 månader hur mycket det gett mig.. Hjälp, det har ju gått en fjärdedel nu.. Tiden går fort!! Nu känner jag mig nästan lite snurrig, har nog skrivit lite för mycket och för snabbt (vilket jag hoppas förklarar min något underliga svenska - vet ärligt talat inte vad som händer med den). Ibland dyker ord upp från ingen stans eller så fattas dem eller så skriver jag helt fel ord? Behöver nog bloggandet trots allt, och samtalen med Bella. Måste hålla mitt älskade modersmål vid liv, men fan vilket konstigt modersmål jag har ändå. Har verkligen reflekterat och lärt mig så mycket om svenska sedan jag började lära mig portugisiska? Vissa saker som är så självklara för oss är egentligen helt konstiga och ologiska? Menmen, så är det med de flesta språken. Förutom engelska som är extremt lätt i jämförelse med ALLT! :) Aja, nu ska jag sluta babbla. Har blivit lite för mycket, men lika bra är väl det.
Ska försöka uppdatera oftare, och snart kommer det i alla fall fler bilder kan jag lova. Har börjat komma över min kamera skräck, fast Bruna tappade den i golvet igår och den verkar ha blivit lite knasig. Men men. Här kommer en bild från Babilônia i alla fall, tagen av en fotograf som var där. Jag, min värdsyster Bruna och hennes kompis Wellington! Puss och Kram
Livet flyter i alla fall som vanligt på här nere. Blir bättre och bättre på portugisiska trots att det ibland inte alls känns som det, men det är bara att inbilla sig och försöka märka skillnaden så är det bara så det kan vara. Har äntligen börjat på ett gym här i närheten nu efter många om och men så nu går jag på capoeira, spinning, step och dans emellanåt. Är det tänkt i alla fall, har inte riktigt kommit igång med allting ännu och just nu är jag tvungen att ta det lugnt eftersom jag haft lite ont i halsen på senaste tiden. Men det kommer, dock är det bara på kvällarna så jag undrar fortfarande vad jag ska sysselsätta mig med på eftermiddagarna? Svar på det kommer väl också snart.
Förra helgen, då även också våningssängen (och databordet) anlände och monterades upp, gick jag till Babilonia (en nattklubb) både fredagen och lördagen. Har kommit in bakvägen utan legitimation varje gång nu eftersom vi "bara har pass och det är för farligt för att ta med ut ifall de skulle försvinna". Måste ju påstå att man känner sig lite speciell när man får gå förbi kön och in genom en annan ingång, eller kallas det blond kanske? Både och. :) I torsdags var det även en modell som hade sin födelsedagsfest på samma nattklubb, jag stod egentligen inte på listan, men modellens bror och mamma som känner Ramon kom i lagom tid och vi fick smita in bakvägen som vanligt. Väl där inne var det gratis (fake) champange och drinkar. Vet inte riktigt när jag blev en sådan partybrud, men det var nog i somras som jag upptäckte att en av mina passioner nog faktiskt är att dansa. Har väl alltid tyckt om det, fast aldrig riktigt fattat det.
Har även vart på min andra "resa", till en stad som heter Barreirinhas som ligger ca 3 timmar härifrån med bil. Blev inget besök i den, under vissa tider på året, vattenfyllada öknen, utan mest bad, sol och vattenskoterkörning på floden som går genom staden. Tog över 300 bilder, så håll utkik för snart dyker nog en liten del av dem upp här på bloggen och på pixbox, måste bara ta mig tid och ork. Åkte på fredagen och kom hem på söndagen, då vi direkt gav oss iväg på tröj/biljett jakt för MARAFOLIA. En typ gatufest som höll på tre dagar i sträck, är nog bland det underbaraste jag vart med om - så mycket glädje, musik och människor som dansar på gatorna. Får beskriva både resan och Marafolia mer när jag har tid, men har tyvärr en känsla av att det inte kommer att bli så. :( Just nu känner jag mig lite stressad och det här med att blogga har nästan blivit lite jobbigt, men jag vill, jag vill, jag verkligen vill!!! Vill kunna titta tillbaka och läsa om allting senare i livet!! Vi får se hur det blir. Är i alla fall nästan beredd att åka tillbaka nästa år i Oktober bara för att vara med på Marafolia, och ångrar verkligen inte att jag deltog mer än vad jag gjorde. Får hålla utkik efter andra liknande evanemang, har ju karnivalen att se fram emot, sen är ju Brasilien ett väldigt festglatt folk, så mer kommer det nog att bli av. :)
Om 1,5 månader har jag sommarlov, ja kan ni tänka er. Sommarlov hela December och Januari när det är som kallast och gråast i Sverige, lyx eller vad? Mamma kommer i Januari så ska börja planera hennes och min resa redan nu, hoppas på en rundresa här i Sydamerika som avslutas med att jag får visa henne São Luis - staden där jag bor för tillfället. Kanske även är aktuellt att byta familj igen, var som vanligt inte jag som behövde förslå det själv, utan Via Mundo själva som vanligt? Det intressantaste är ju att de placerar mig i familjerna från första början i överhuvud taget. Själv vet jag inte riktigt vad jag ska göra, är väl rädd för att läget ska försämras och när jag sitter där och pratar med dem är det något som hindrar mig från att slå näven i bordet och säga; kör på, börja leta efter en familj till mig... Men jag vet inte riktigt vad det är.. Ska göra som Bella sa, skriva en plus och minus lista och tänka över vad jag vill prioritera och hur mycket jag kan ta, hur mycket jag ska stå ut med..
En sak är säker i alla fall och det är att jag vill lära mig portugisiska nu, NU, NU, NU!!! Men tålamodet finns, åt minstone til viss del! Men det kommer, det känner jag, även fast det bland känns helt hopplöst... Det är verkligen ett av världens svåraste språk, man undrar ju vad man gett sig in på. Ibland tycker jag att jag är lite galen som faktiskt befinner mig på andra sidan atlanten och ekvatorn, hur kom jag hit egentligen? Hur gick det här till? Hur fan kommer man på en sånhär idé? ;D Jag ångrar ju såklart självklart inte att jag åkte, jag har trots allt gett mig in på en ganska kul grej. Jag vet ju att allting har en mening och det här året kommer ge mig så mycket, känner redan nu, efter snart 3 månader hur mycket det gett mig.. Hjälp, det har ju gått en fjärdedel nu.. Tiden går fort!! Nu känner jag mig nästan lite snurrig, har nog skrivit lite för mycket och för snabbt (vilket jag hoppas förklarar min något underliga svenska - vet ärligt talat inte vad som händer med den). Ibland dyker ord upp från ingen stans eller så fattas dem eller så skriver jag helt fel ord? Behöver nog bloggandet trots allt, och samtalen med Bella. Måste hålla mitt älskade modersmål vid liv, men fan vilket konstigt modersmål jag har ändå. Har verkligen reflekterat och lärt mig så mycket om svenska sedan jag började lära mig portugisiska? Vissa saker som är så självklara för oss är egentligen helt konstiga och ologiska? Menmen, så är det med de flesta språken. Förutom engelska som är extremt lätt i jämförelse med ALLT! :) Aja, nu ska jag sluta babbla. Har blivit lite för mycket, men lika bra är väl det.
Ska försöka uppdatera oftare, och snart kommer det i alla fall fler bilder kan jag lova. Har börjat komma över min kamera skräck, fast Bruna tappade den i golvet igår och den verkar ha blivit lite knasig. Men men. Här kommer en bild från Babilônia i alla fall, tagen av en fotograf som var där. Jag, min värdsyster Bruna och hennes kompis Wellington! Puss och Kram
Kommentarer
Postat av: Evve
Portugisiskan utvecklas hela tiden, det är lixom undermedvetet . Man förstår inte hur mycket man lär sig varje dag - och det kommer kännas segt bitvis . Segaste månaderna med språket för mig var nog den 3:e-5:e månaden av vad jag kan minnas. När du kommer hem igen så kommer du fatta hur OTROLIGT mycket man kan lära sig på ett år - inte bara i språkväg utan om allt möjligt :)
Até mais ! Pusshej
Postat av: l
Fett snygg kille, galet snygga tjejer! ;P
Trackback
