21 augusti
Sitter som vanligt på mitt rum, tisdag kväll snart klockan 9. Helt okej dag, ingen dötid förutom när jag satt och väntade med Solange medan de tvättade bilen. Det var typ seriöst ett skämt. Först tyckte jag att, hallå dom behöver väl inte tvätta den sådär mycket utvändigt, det räcker väl med att den ser ren ut, men när jag äntligen trodde dom var klara satte dom igång med att typ dammsuga, och putsa varenda minsta lilla detalj invändigt och utvändigt. Passade på att sola bort mina fula bikini märken. Var annars i skolan som vanligt, gladare och piggare idag eftersom jag faktiskt lyckades sova bort mitt hals onda - tankens skapande kraft. Pratade lite portugisiska, skrattade ihjäl mig och åt glass på 25 minuters rasten. Egentligen redan igår så frågade några i klassen mig om jag ville följa med och äta på en restaurang idag, men kan jag det? Svar nej, för jag bor i fucking jävla Cidade Olimpica (ursäkta svärorden), Ju ville inte gå och ingen kunde skjutsa mig. Happ, så nu sitter jag här istället. Har vart inne på Internet lite, ska försöka förminska några av mina bilder så modemuppkopplingen klarar av dem. Var även på polisen idag igen, allt blev klart förutom dokumenten som fortfarande inte kommit fram, lämnar jag den inte senast torsdag måste jag betala någon form av skatt för att bli "lagligt" registrerad, iof verkade det som om att dom inte tyckte att jag behövde vara lagligt, men men. Dem planerade även ett födelsedagsparty för mig i skolan, förstod såklart inte det mesta men en tjej som pratar engelska kom fram och frågade om jag ville ha det på förmiddagen eller eftermiddagen. På förmiddagen, är dom galna eller? :P Nu ska jag nog gå och titta till mina hund bäbisar, tycker seriöst synd om dem. Bor i rummet som katterna bodde i förut, ligger massa bajs på golvet, dom har inget att sova på förutom det kalla klinker golvet och har lite torrfoder att äta, tre veckor gamla? Nej nu måste jag ta tag i det här, dom har vart här i ett dygn nu. Peace
En måndag
Måndag igen. Borde väl egentligen inte ha gått upp imorse eftersom jag hade ont i halsen, men orkade inte ens ta den diskussionen med familjen. Vad vet jag, man kanske går till skolan ändå i det här landet. Sov första lektionen, var trött och hade ont i halsen resten av dagen. Igor var jobbig och skickade lappar där det stod att jag inte tyckte om dem längre och undrade om han skulle sluta prata med mig. Efter skolan, en hemsk bilfärd (var det mina barn skulle jag inte låta dem åka med den där mannen) och en okej lunch pratade jag med mamma och gick sedan och la mig, för att sova bort det hals onda. Efter 5 minuter ringer portugisiska läraren på Via Mundo, som ersätter the local cordinator medan hon är på semester. Efter det blev det inget sova av, bar iväg på korttagning och kopiering inför min registrering hos federala polisen imorgon som måste äga rum, med eller utan dokumenten. Satt sedan på en plast stol utanför supermarket´et och blev matad med diverse saker. Bar av igen, hämta Ju och Jose Luis på engelska kursen. Med in i bilen slinker också en kartong med två ylande hundvalpar, nu har vi skaffat hund också. Dom är helt underbart söta, bara 3 veckor gamla och jag tycker så hemskt synd om dem. Ska försöka ersätta deras mamma så gått det går, känner ansvar eftersom ingen annan i det här landet vare sig vill eller kan ta hand om djur. Har gullat med dem hela kvällen, båda två somnade i mitt knä. Läste också svaret från Via Mundo, lite förvånad är jag faktiskt att jag inte behöver argumentera med dem angående familjebytet. Vi får se hur det går, nu ska jag på allvar sova bort mitt hals onda. Peace
Inte lika blek längre
Söndag kväll, har inte skrivit på länge, har bara inte blivit så. Näst äldsta systern har tagit patent på datorn, som för i övrigt har en hastighet på ungefär en promille per ljusår, så jag sitter vid min. Hade tänkt skriva ett mail till Via Mundo, men skitungen är som vanligt egotrippad och kan såklart inte låta mig - som inte har en fungerande taklampa, inte har en kompis hemma, inte har tv på sitt rum, inte kan prata med någon - gå in på Internet lite.
Har äntligen fått lite färg, eller lite är väl att underdriva. Var på någon konstig "park" idag, från typ halv 11 till klockan 5. Lite väl lång tid tyckte jag, solade och badade första halvan, åt lunch och somnade med halsont i skuggan. Ingen aning om hur länge jag sov, men länge. Hoppas jag inte blir sjuk, måste till Via Mundo.
Har tänkt mycket fram och tillbaka senaste veckan, sen jag hade mitt första serious talk på Via Mundo. Har kommit fram till att jag inte kan bo såhär länge till, det hindrar mig från att leva mitt liv - okej det här är bara början, men det är nu jag måste bygga upp ett liv också, och jag kan knappt räkna längre hur många chanser den farliga bussresan på 40 minuter har förstört för mig. Okej, det är inte själva bussresan i sig, för den är helt okej - det ända man kan göra är att tänka och titta ut på livet som levs utanför på gatorna, vilket fortfarande är väldigt intressant för mig att se. Det är som jag och Via Mundo säger, vissa saker kommer bli bättre med tiden - men avståndet kommer ändå alltid vara ett problem. Jag kan inte bo här längre, på torsdag har jag vart här i fyra veckor, det har vart extremt intressant att se hur annorlunda det är här ute i jämförelse med inne i stan. Jag har ett år på mig, jag kommer att kunna återvända och jag vill fortsätta att vara kompis med familjen - och hoppas att dom verkligen förstår att det är avståndet som är problemet. Det kommer på samma gång bli jobbigt och en lättnad att byta.
Beijos
Vecka 33
Måndags morgonen var jag ovanligt nog på bra humör och sa glatt god morgon till alla. Detta beteende kom dock inte att visa sig typiskt for den kommande veckan. Har vart mycket blandade känslor och saker som hänt, och inte hänt. Hade mitt första samtal på Via Mundo om min situation, blev ursinnig för att jag förlorade på fotbollsspel och åkte en himla massa buss. Jag gjorde det, tog bussen helt själv in till stan för att sedan klara det hela vägen ut i förorten dagen efter. Måste säga att min familj var ganska imponerad, även fast dom inte öppnade dörren när jag stod där och plingade på, ensam i mörkret, en lördags kväll mitt ute i ghettot, blond med stor väska och kasse. Fick gå hela vägen tillbaka till busshållplatsen där också en kompis till familjen jobbar på ett litet apotek, kommunicerade på något sätt fram att ingen öppnade så han skjutsade mig glatt till affären, där dom tog emot mig - förvånade och lite misstänksamma. Skulle egentligen ha sovit hos Carly, amerikanen på fredagen men hennes familj "ändrade" planer och gick upp 4:30 på morgonen för att åka till en mycket populär vattenfylld öken som jag verkligen inte kan stava namnet på. Fick sova hos Gabriella istället, det var detta dem fått reda på och verkade ganska grovt upprörda över. Men sen när kan jag förklara saker på portugisiska? Började snacka, åtminstone engelska med dem i bilen och lackade. Gick direkt till mitt rum, åt mitt favorit snacks och kollade på Maranhão dvd´n.
Själva fredagskvällen i sig var å andra sidan helt okej. Det var inte fören vid halv 5 som vi blev hemskjutsade och somnade på direkten, den hemska luftkonditioneringen var äntligen bytt. Fredagen började som sagt med att jag tog bussen in till stan, Gabriella mötte mig vid Mc Donalds och vi promenerade pratandes hem till Carly i hettan. Solen hade nästan försvunnit, men satt vid poolen i alla fall ett tag. Hade ju egentligen planerat att komma dit tidigare, men blir inte alltid som man tänkt sig. Carly har sjöutsikt över horisonten t.o.m. från sitt sovrum, dock är det några andra skyskrapor som skymmer, men på tionde våningen med eget badrum var det ju en syn som man inte klagar över direkt. Hon känner dock sin familj sen innan eftersom äldsta syrran i familjen bodde hos dem ett år som utbytesstudent.
Nu måste jag bara berätta om de absolut mest komiska inslaget på hela den här resan! Senare på kvällen bestämde sig Gabriella och jag för att gå från hemifrån henne till en sushi restaurang vid Lagunen eftersom ingen kunde köra oss. Halvvägs hör vi en kille ropa Bella från en bil, vad nu då tänkte vi och gick mot bilen. Det var Ramon, någon hade ringt honom och sagt - det är två blondiner som är ute och promenerar vid lagunen? och han hade slängt sig in i bilen för att plocka upp oss. Vi garvade seriöst åt det resten av kvällen, visst var det gulligt och visst kan man kanske bli rånad, men det var verkligen sjukt komiskt, också. Väl på sushi stället kom dom vi skulle möta för sent så blev ingen sushi denna gång, satt istället med Fernando, Ramon och en annan amerikan och väntade på Carly. När hon väl anlände, också för sent, åkte vi till en nattklubb i gamla stan. Det var verkligen mysigt, pittoreskt och ganska förfallet på samma gång. Kvällen avslutades på något brasilianskt hamburgeställe, tydligen ganska vanligt, haha.
Lördagsmorgonen var vi tvungna att gå upp vid 9 eftersom vi hade lovat att följa med och shoppa i gamla stan. Trots dom få timmarna med sömn gick det ganska bra, fast vi fick väldigt ont i fötterna. Köpte en klänning och en bikini, hyfsat billigt. Annars är vi ganska upprörda över shoppingen i allmänhet, lägga ut massa (då menar vi inte lite heller) pengar på kläder som man kan hitta på Ohio, eller shoppa på affärer som skulle kunna vara Buttricks - som Gabriella så fint uttryckte det och jag dog av garv.
Förövrigt lärde jag som sagt känna São Luis lokaltrafik den här veckan, tänkte mycket och länge varje bussresa, och åt glass som smakade som smirnoff ice, råkade åka in till Via Mundo fast det inte var någon lektion, fick beundrare i klassen (dom två snyggaste killarna, yay), hade ovanligt kul i skolan, hittade kläder på småaffärerna i ghettot, satt på terrassen och åt mango, hatade modemuppkopplingar, grät några gånger, inte haft en taklampa som fungerar, möblerat om på mitt rum, ätit snabbnudlar för många gånger och visat massa bilder från Sverige. U-länder har sin charm dom också. Peace
En random helg
Blev aldrig någon universitetsfest på fredagen, den förbannade distansen fortsatte att hindra mig från att göra saker. Följe med Ju till gymmet istället vilket visade sig bli helt sjukt - och vara helt B. Blev måttad i ett litet rum, mina värden var "okej". Ända anledningen till att jag stannade kvar var av ren nyfikenhet. Han var sedan extremt närgången när han instruerade mig på träningsapparaterna. Trodde sig veta allt om träning, men visste fan ingenting. Pinsamt. Ska be mamma skicka yoga dvd´n istället, fick inte ens träningsverk. Åkte hem och hade 8 missade samtal från Gabriella. GULLSNUTTAN då, än en gång förlåt. Ringde och dom hade inte gått ännu - klockan var 11, men hade jag åkt in då hade jag nog inte kunnat göra det dagen efter.
Vaknade vid 10 i 12, alldeles för sent. Alla var borta - förutom Fa. Åt frukost, ringde Gabriella och duschade. När jag var långt ifrån klar stod Solange (min värd mamma) och tutade för fullt utanför på gatan. Hon som skulle prata med Gabs syster, men hon kom aldrig upp. Blev irriterad, slutade med att Fa pratade med systern istället och meddelade mamman, jag behövde inte ens fråga. Slängde ner halva min garderob i en påse och störtade ner i bilen. Hämtade upp Ju och åkte hem till Thais igen (hon vi var hemma hos förra gången det aldrig blev något). Därifrån åkte vi i alla fall den här gången till shoppingcentret Tropical, var på dåligt humör, svimfärdig och kände mig obekväm. Vi kollade inte tillsammans, utan dem pratade med expediterna och kollade på, blev besvikna så fort jag inte köpte något. Köpte inte heller något förutom två par örhängen - allt var fult och dyrt. Inte värt. Blev till slut upplockad av Gabriellas familj (min räddare i nöden) och åkte på födelsedagskalas hemma hos minsta kusinen. Småplock och tårta och satt och pratade med några tjejer i våran ålder (systrar, kusiner, grannar). Blev hembjuden till grannarna, lär väl inte hända så länge jag bor där jag bor. Därifrån blev vi i alla fall körda till något ställe vid Lagunen där Carly (amerikanen) skulle vara - men dök ej upp förens det var försent. Tog något att dricka och hörde av oss till Fernando - som svarade. Ramon hämtade upp oss med bil och vi åkte hem till Fernando, som sov? Haha. Köpte Cola och is och åkte till stranden. På stranden satt vi sedan i blåsten och pratade tills ungefär klockan 3 då vi bestämt oss för att vara hemma för att inte skapa problem. Hade jättetrevligt - märkte knappt ens att jag pratade engelska, har blivit för van. Blev hemskjutsade, låg länge vakna och pratade - för att sedan sova till ljudet av hennes hemska luftkonditionering.
Blev väckta vid 20 i 12 och åkte iväg till en restaurang för att fira fars dag. Dog av värmeslag och hällde i mig vatten. Låg sedan vid poolen och solade och lyssnade på musik ett tag för att sedan gå upp och klä på oss och åka till kyrkan. Det var intressant att se - och helt konstigt. Speciellt dansen förstod vi oss inte på, haha. Åkte därifrån sedan till ett annat köpcentrum med yngsta systerns pojkvän. Försökte köpa pasta men mitt kort ville inte fungera - blev istället en glass på Bobs och ingen bio för min del eftersom jag redan sett filmen, så blev upplockad av familjen istället. Efter många om och men, försökte nå dem på minst 3 olika nummer i 2 timmar - dem ringde inte ens mig på hela dagen.
10 augusti
Sitter på mitt rum, har burit in ett plastbord att ställa datorn på. Känns lite pittoreskt sådär. Idag hade jag nog för första gången sedan jag kom lite lyckokänslor, samtidigt som jag är lite konfunderad över hur oorganiserat det är här (bara det att trottoarerna är kaklade i samma kakel ca tre meter är ett faktum). Å andra sidan var det därför jag åkte hit (inte bara kaklet då), och jag har redan vant mig - men det är lite läskigt att inte kunna språket och veta hur saker och ting fungerar. När man väl lärt sig båda delarna är det nog inte så farligt trots allt, även fast det är långt ifrån vad Sverige är.
HJÄLP, det ringde precis på min mobil som jag köpte idag och inte gett ut numret till någon, men när jag klämde fram - eu não falo português - la personen på, tråkigt. Köpte som sagt min efterlängtade mobil idag, den är skitsnygg, liten, svart och det billigaste jag kunde hitta (cirka 380 kr). Får kolla sen hur mycket som drogs från kortet på de 99 real som jag betalade. Kan inte förstå att min - gamla - mobil kostar 6000 mer, här och inte i Sverige. Elektronik är sjukt dyrt (så är dock inte fallet i södra Brasilien, borde kanske köpt mobilen i São Paulo) här. Nu har jag i alla fall en liten skrutt som jag kan ringa med - och det är huvudsaken.
Börjar tycka mer och mer om min klass, och min skola. Utökade även uniformsuppsättningen idag genom att köpa ett linne (och en topp som man ska ha under). Hela dom tre sista lektionerna satt jag och gjorde matte på portugisiska och pratade med Igor. Helt klart min bästa vän här, den enda man kan lita på typ. Helt klart gay också, eller åtminstone bisexuell och den mest tålmodiga och ödmjuka människa på hela jorden - skulle jag tippa på. Hans lillasyster är också hur söt som helst, och hans mamma har bjudit hem mig till deras hus och vill visa mig São Luis - Äntligen! Resten av människorna är också stört sköna, absolut bästa klassen jag har gått i hittills. Å andra sidan är dom helt galna också, idag t.ex. satt typ 15 pers i en liten hög, i ett hörn och sjöng i klassrummet. Ser verkligen fram emot att lära mig portugisiska så jag kan prata problemfritt med mer än tre av dem.
Min skoluniform!
Ikväll kanske jag ska följa med Gabriella och hennes systrar på någon universitetsfest, det beror på om det blir av såklart och om jag i över huvud taget har förutsättningarna för att ta mig härifrån. Sitter och väntar på att hon ska ringa, men misstänker att det inte går att komma fram så tar väl kanske och ringer själv snart. Annars ser jag väl inte sådär jättemycket fram emot att bara sitta här hemma, inte en fredag kväll i alla fall.
Förstår faktiskt inte varför den här familjen valde att ta emot en utbytesstudent, inte negativt på något sätt - men får väl fråga dem sen när jag kan. Å andra sidan förstår jag inte hur dom anser sig ha tid med en till, idag t.ex. när Igor frågade Ju om möjligheterna för mig att börja på volleyboll i skolan sa hon att det var helt omöjligt att dom skulle kunna skjutsa mig, och klockan åtta på kvällen är det för farligt för att åka buss. Plus härom dan fick jag ju sova över hos en i klassen för att ingen kunde komma och hämta mig. Plus att vi bor hur långt bort som helst och den enda som har erbjudigt sig att komma och hämta mig är Igors mamma. Men som sagt, jag avvaktar så länge - men jag börjar i alla fall få en anledning till att byta familj.
Blir i alla fall väl omhändertagen när vi väl är hemma - för det mesta (menat på två sätt). Idag t.ex. hade Re gjort fruktsallad till mig och lagt upp i en liten efterrättsskål, lagar inte hushållerskorna mat till mig, gör någon av systrarna det och jag får inte hjälpa till. Får inte glömma att berätta om den konstiga - dryck - jag blev serverad härom dan som var ljusgrön och smakade precis som låglaktos glassen tofu lainen, fast ljummen och mer som en kräm. Dagen efter förstod jag att den var gjort på avokado, socker och resten av ingredienserna vet jag inte. Avokadon här smakar i alla fall INGENTING, jag är besviken, men någonstans måste det ju gå att hitta.
Peace
9 augusti
Hittade ju en mobil som jag ville ha, hade en känsla av att jag skulle slå till för att det inte skulle bli av imorgon (idag) då jag skulle shoppa med Ju, blev de det? Svar nej, jag har inget vidare förtroende för den här familjen längre när det gäller planer. Efter skolan (min klass var helt galen idag, skrek och kastade sig i böghög och kastade upp Nadanas strumpa i fläkten så att den fastnade där etc etc.), bar det som planerat av vid tre, efter att jag pratat och fixat två viktiga saker med mamma. Vart det bar iväg blev som vanligt en överraskning ? hem till en annan tjej i klassen. Där hängde vi ett tag för att sedan göra oss i ordning för att shoppa till mig, som jag bönat och bett om så länge. Men så blev det aldrig, och varför kunde jag inte få svar på heller ? kommunikationsproblem. Jag vart i alla fall ganska arg och började längta hem (inte till Sverige utan till vårt hus och mitt rum och framför allt hängmattan). Var ganska sur och framför allt inte så pigg på att sitta och vänta. Dessutom är alla så konstiga när det kommer till mig och språk. Sjukt enkla saker som jag absolut förstår på portugisiska säger dom på sjukt knagglig engelska, prata portugisiska snälla ? jag är inte dum. Sen får jag hela tiden höra, hon förstår ingenting, hon pratar ingenting. Hallå vaddå, jag förstår mer än ni tror och pratar gör jag visst. Ville tala om det för dem men kunde såklart inte. Blir bara så jävla irriterad, eu não sou stupida. Eu não entendo nada, eu entendo muito. Eu não falo nada, eu falo um pouco. Jag var ju inte på toppenhumör precis, kvällen avslutades i alla fall på något litet matställe för att sedan äntligen bli hemskjutsade ? som jag hade längtat efter mitt ?hem?.
Hängmattan som förhöjde tillvaron
Ligger i min hängmatta igen, det är underligt vad en hängmatta kan förhöja känslan på tillvaron. Kom alldeles nyss hem, orkar inte duscha. Ska nog sova här inatt också, sov faktiskt ovanligt bra. Idag har vart en bra dag, sett mycket nya saker - många nya intryck. Började med sovmorgon eftersom jag inte hade någon skola och massa frukt till frukost. Var hemma med Fa och chillade på förmiddagen, satt på verandan med datorn, pluggade portugisiska och låg i hängmattan. Inte speciellt händelserikt, men skönt med sovmorgon och ett ovanligtvis, mer eller mindre tomt hus. Ju och Re kom hem, vi käkade lunch och jag försökte ringa Bella men hittade inte lappen med numret (jobbigt läge). Vid klockan tre blev jag skjutsad till federal polisen för att registrera mig och/eller mitt student visum. Dessvärre var papperna jag behövde för att göra detta i Sverige så jag fick inte så mycket gjort. Måste ringa mamma imorgon och få hit dem på något sätt, hur nu det ska gå till. Det ordnar sig nog. Extremt smart att ingen sa till mig att jag skulle behöva dem, mycket. Lyckades genom Juliana fixa så att jag kunde följa med Bella hem och sedan bli hämtad senare på kvällen. Satt ganska länge hos polisen medan de andra fixade sina visum, och bara pratade. Åkte sedan till Via Mundo och blev därifrån hemkörda till Bellsen. Var intressant att se hur hon bodde, alla utbytesstudenterna verkar bo i stan förutom jag. Vi tog en promenad i området och längs lagunen, satte oss på en liten uteservering och beställde in någon sorts friterad bröd med ost och drack läsk och vatten. Satt där och pratade igenom allting innan vi sakta började dra oss hemåt igen eftersom jag trodde att jag snart skulle bli hämtad. Fortsatte prata på hennes rum, medan ena systern satt vid datorn. Skönt att för en gångs skull inte bara hänga hemma. Helt plötsligt, men senare än jag trott kom mamman, pappan, Jose och Fa och hämtade mig. Jag som trodde att vi var på väg hem blev som vanligt förvånad när bilen stannade och vi klev in på en restaurang. Förstår inte mönstret i när dom äter middag och inte här, ser ingen röd tråd. Åt i alla fall lite, trots att jag fortfarande var ganska mätt och smakade för första gången riktigt gott kött sedan jag kom hit. Åkte hem och nu ligger jag här och ska alldeles strax sova. Imorgon blir det köpcentrum och bio, förhoppningsvis lite tillgång till internet. Puss och godnatt
6 augusti
Ligger i en hängmatta på mitt rum, klockan börjar närma sig sju. Pratade precis med mamma, men det bröts. Har vart dött i huset hela eftermiddagen, tror att alla sover. Skolan börjar bli uthärdlig nu eftersom jag hittat ett sätt att sysselsätta mig på ? plugga portugisiska på egen hand. Förstår nada av vad lärarna säger, speciellt på fysiken och kemin. Det börjar bli mörkt nu, så ingen idé att ha balkongdörren öppen, men orkar inte gå upp för att stänga den. Har ingen skola imorgon eftersom det bara är prov, får väl ta sovmorgon, försöka ta igen det jag missat för att sedan åka till Via Mundo för att registrera mig och mitt student visa hos polisen. Undrar vad för spännande det händer idag måtro, förmodligen ingenting som vanligt på skoldagar. Kan knappt vänta på att lära mig portugisiska och lära känna människor bättre så jag kan skaffa mig ett eget liv, speciellt portugisiskan är frustrerande (men det tar sin tid). Än så länge hänger jag bara med i svängarna här. Just idag känns det ganska bra, kanske för att jag nyss pratade med mamma, kanske för att jag känner olika hela tiden. Men det sista jag vill göra är fortfarande att åka hem, även fast jag ibland vill ingenting.
Bilder tagna från mitt rum!
Welcoming Party ...
Alla tyckte synd om mig som bor i Cidade Olimpica och går på Educator(fast min skola äger faktiskt, och speciellt min klass) - eftersom det är så långt bort. Fick inte en enda positiv reaktion på det under hela kvällen, jag förstår varför. Människorna jag träffade här var verkligen helt annorlunda än dem jag träffat på innan. Ingen överklass elit direkt, men på något sätt mer socialt kompetenta och utåtriktade - märktes verkligen att de är äldre än min värd syster och hennes kompisar. Jag vet inte riktigt hur jag ska förhålla mig till det hela, men jag avvaktar så länge, förmodligen kommer jag kunna leva båda liven - ända problemet är att jag bor så långt ut. Sen är jag helt säker på att jag kommer att kunna byta familj om jag vill efter t.ex. halva tiden. Men det kändes helt klart lite jobbigt - även fast jag förmodligen får en ganska annorlunda upplevelse här ute i bushen.
Helgen som gick vart inte något speciellt, eftersom det inte hände något. Nästan roligare med skoldagar bara därför. Var mest likgiltig och var lite för mycket på mitt rum. Renata hade massa kompisar över både lördagen och söndagen, alla försökte lära mig dansa någon brasiliansk dans som jag inte alls kan stava namnet på. På lördagen åkte vi även hem till en tjej i klassen där även några andra var. Fick tillgång till Internet för första gången sedan jag kom hit och blev bjuden på Igors lilasysters 15års fest, vilket ska bli riktigt kul. Blev även bjuden på en annan fest av någon kompis till familjen (som också hämtade oss på via mundo), han går tydligen ut college i slutet av året och ska ha en stor fest för att fira det.
Veckan som gick
Tredje dagen regnade det, och åskade och var nästan lite kyligt i luften ett tag, visste inte att det kunde bli så kallt här på ekvatorn. Hela dagen spenderades i huset, till mesta dels på Julyannas rum med kompisen, kusinen och Julyanna själv. Tyckte att jag gjorde stora framsteg med portugisiskan eftersom jag mer eller mindre hade 3 privatlärare som ville lära mig mer än jag ville, nästan. Kollade även på film, dubbad till portugisiska men med engelsk text (ganska udda kombination om man frågar mig). Fick naglarna filade och målade (nu börjar det likna nått va), dansade och framför allt pratade - på något höger eller vänster (fråga mig inte). Pratade även engelska med någon kompis på telefon och spelade fotbollsspel med Jose Luis (jag vann), spelade även lite fotboll på riktigt på altanen. Tyckte att jag började förstå mer och mer, förstår jag inte nu.
Dagen där efter, söndagen, blev jag väckt halv 8 eftersom vi skulle till stranden (nämen hallå va). Brasilianarna tycker inte om solen och gömmer sig för den så mycket det bara går, men jag lyckades få lite färg i alla fall. Åt krabba (stolt över mig själv), promenerade längs stranden och body surfade i de hyfsat klena vågorna. Dom tyckte att jag var ganska vild, spelar fotboll och hoppar omkring i vattnet men är ändå blond och söt och målar naglarna, vad är det här för konstigt? Resten av dagen var vi hemma, spelade fotboll igen, kollade på film och åt äcklig fisksoppa. Duschade utomhus ingen, eftersom typ oljan till någon motor var slut så det fanns inget vatten på övervåningen.
Blev ganska överraskad dagen efter när jag skulle duscha och en sköldpadda kom gåendes mot mig och en höna med en kyckling pickade omkring. Sista dagen innan skolan skulle börja, kom yngsta dottern Fabyanna, hem från sin resa. Åt en mycket god lunch med massa människor och promenerade sedan med Ju till familjens supermarket (andra gången jag var ute och rörde mig på gatorna). Det var roligt att se, även fast jag bara satt där på en liten pall och kollade på alla människor som gick förbi. Jag bor verkligen i ghettot. På kvällen gick jag på tivoli med minsta syskonen och kompisar, kändes nästan lite farligt - men vafan tänkte jag och överlevde. Blev matad som vanligt, dom försöker verkligen göda mig.
Första dagen i skolan var näst intill ett skämt, i alla fall på morgonen. Var ganska förvirrad där ett tag. Jag var den enda som inte hade skoluniform och var blond, det var lite svårt att smälta in. Tre 50 minuters lektioner på rad, en rast på 25 min, sedan 3 lektioner till. Och så kommer det att se ut i fyra månader framöver. Alla lärare var trevliga och hälsade på mig, likaså många elever. Ganska stökigt i klassrummet, läraren står bara där framme och pratar. Skoluniformerna är dock ganska snygga för att vara skoluniformer. Åkte hem, åt lunch och packade upp datorn för första gången. La upp bilderna från kameran och skrev lite. Skönt att vara själv en stund för första gången sedan jag kom - dem trodde att jag sov. Visade massa bilder från Sverige, spelade som vanligt fotboll på altanen. Jag och Fabyanna på lag mot Jose Luis och en kusin, vi totalt utklassade killarna, stackarna blev helt utmattade - och knäckta. Gick och la mig tidigt, sovit alldeles för lite natten innan.
1:a augusti - 2:a skoldagen, som var i stort sätt likadan som den första (förutom att jag hade skoluniform). Hade den efterlängtade engelska lektionen, som var tråkig, förutom i slutet då vi körde någon slags variant av hänga gubbe. Det som finns att köpa på 25 minuters rasten är bara massa olika vitt bröd, så magen vände sig ut och in de tre sista lektionerna denna dag också. Var väl inte på topphumör i skolan direkt, smekmånaden började ta slut och det ända jag kunde göra var att sitta och tänka för mycket. Började tycka att det var sjukt frustrerande att inte kunna kommunicera, speciellt när man verkligen vill uttrycka något eller förklara sig. Åkte i alla fall hem, åt lunch, duschade, körde lite rosetta stone på datorn och sov en stund. Hängde sedan på Renatas rum, läste svenska för dem och lyssnade på min musik. När Ju kom hem från supermarcado bytte dom om för att åka till gymmet, dagen innan sa dom "amanhã" men inte kunde jag följa med för det. Har lagt märkte till att det är mycket som sägs men som aldrig händer, ändrade planer hela tiden. Jag pallade inte med att jag bara skulle sitta i huset och ruttna så jag blev lite likgiltig och grät en skvätt, och dom trodde att det var för att jag inte fick följa med (jobbigt att inte kunna förklara sig). Fabyanna tröstade mig i alla fall, hon är nog dem mest omtänksamma av dem alla. Säger hela tiden att hon älskar mig och pussar på mig hela tiden, det är kul att ha en lillasyster (å andra sidan har jag tre). Hon ville även ta bilder på huset åt mig; resultatet blev ganska intressant. Här är dom två bästa bildera, haha.
Det blir enklare för varje morgon som går att komma upp. Det märks inte lika tydligt längre att det är så tidigt, fast egentligen åker jag till skolan tidigare än jag vanligtvis går upp. Min klass är helt galen, det fick jag bevisat dom två sista "lektionerna" då vi inte hade någon lektion eftersom läraren var bortrest, fast man måste stanna kvar tills dagen är slut i alla fall. En tjej som absolut inte pratar engelska sa att hon ville göra en deal med mig, om jag lärde henne engelska skulle hon lära mig portugisiska, hur ska det gå till undrade de andra. Hade inte kunnat gissa att dom var galnare här än i Sverige. Åt också för första gången på rasten, dom lyckades proppa i mig pizza och passionsfruktsjuice för mindre än 3 real (10 kr). Pratade även engelska med en till tjej som också hette Isabela - väldigt många som heter det här. Efter skolan var det äntligen portugisiska lektion på Via Mundo. Kul att träffa Bella igen och höra hur hon haft det. Lektionen var slappare än vad jag hade hoppats på, jag som var där för att verkligen förbättra mina portugisiska kunskaper. Var iaf hur konstigt som helt att prata svenska igen, jag som hade vart mer eller mindre tyst i en vecka. Efteråt skulle alla ut och äta tillsammans, men jag kunde såklart inte följa med eftersom jag bor åt helvete och inte kunde kommunicera med min familj. Blev ganska sur över det, men som tur var hade jag festen dagen därpå att se fram emot. När vi kom hem förklarade även Ju för mig varför jag inte kunnat följa med - jag som trodde att hon inte ens hade förstått att jag ville. Vi skrev en lista på allt jag behövde köpa och -lekte - med Jose Luis resten av kvällen, som blev helt okej till slut.
Fjärde och sista skoldagen för veckan. Halvsov mig igenom den första lektionen men ryckte sedan upp mig och började plugga portugisiska. Skrev upp och översatte massa verb för att sedan "böja" dem i rätt form, (är ju olika för jag/du/vi/dom/han/ni). Så skolan gick ovanligt fort och helt plötsligt var jag hemma igen. Gjorde i princip ingenting på eftermiddagen, börjar bli lite frustrerande (okej jag har inte ens vart här i två veckor). Vid ett tillfälle kom hushållerskans dotter och knackade på min dörr och började prata portugisiska, förstod halvt vad hon sa men svarade i alla fall ja. En liten stund senare knackar det på dörren och dom kommer och levererar varma mackor med varm choklad, det var iof väldigt gulligt men jag fattar inte var intresset av att göda mig kommer ifrån. Vid klockan sju kommer Ju och Re instörtandes på mitt rum med massa utklädningsdräkter och förberedelserna inför kvällen börjar?
Huset ...
... har jag ändrat min syn ganska rejält på. Det var nog från början ett väldigt fint hus, dyrt, men har med åren blivit ganska slitet och framför allt smutsigt. Det är svårt att göra en uppskattning på hus stort det är, men jag skulle nog tippa på minst 300 kvm. Tio sovrum, sex badrum, två stora vardagsrum, en matsal, ett kök med skafferi, tvättstuga och två stora verandor. Samma klinkergolv (stora grå-grön melerade plattor) löper genom hela huset, även köket är helt kaklat (ganska groteskt men ändå skitsnyggt) och badrummen halvkaklade. Alla övriga väggar är vitmålade - men ganska nötta och väldigt smutsiga (finns nog inget som heter måla om här heller). Det är väldigt högt i tak (skulle tippa på 3 meter) och alla dörrar och tak består av något mörkt träslag, mahogny skulle jag tro. Det är i allmänhet väldigt glest möblerat, någon plaststol här och där, ett akvarium, en tv och en frys står i det ena -vardagsrummet? tillsammans med matbordet precis vid ingången. Både i matsalen (som vi inte äter i) och det andra vardagsrummet som ligger vid mitt rum, finns stora möbler i samma mörka trä, men det är det ända. Det är med andra ord ett väldigt vackert hus, åtminstone ursprungligen - för att inte tala om resten av all gammal arkitektur här som jag bokstavligt talat dreglar över.
Dag 2
Jag måste ha sett ganska förvirrad ut när bilen till slut parkerades och alla steg ur. In genom porten till ett strand hus bar det av ? där även pappan och sonen var, och som jag förstod det ? hela tjocka släkten. Alla var jätteglada över att se mig, och ville ge mig massa mat och läsk hela tiden, jag som var proppmätt. Jag hade allas blickar på mig hela tiden och förstod att dem pratade om mig (som för i övrigt händer ganska ofta), men jag hade ingen aning om vad som sades. Det var bara att sitta där och le ? och dricka lite läsk med jämna mellanrum. Vi gick även ner på stranden och promenerade på det som för några timmar sedan vart havsbottnen (tidvattenskillnaderna är väldigt stora här). När vi började närma oss strandkanten och kom allt längre från ?land? började det bli lite läskigt, det var mörkt så jag kunde inte se någonting och det var så långgrunt att det såg ut som om havet skulle rinna över när som helst. Det påminde helt enkelt lite för mycket om tsunamin ? men det kunde jag ju inte berätta för dem. Åkte sedan hem och bäddade upp med madrasser på golvet i Jose Luis rum och spelade brasilianskt monopol innan vi somnade någon gång mitt i natten ? till surret av luftkonditioneringen.
I chock
Jag tror aldrig jag vart så chockad i hela mitt liv, som jag tidigare nämnde - jag hade inte ens kunnat föreställa mig något liknande i min vildaste fantasi. Vi stiger ur bilen och går upp för den trappa som leder upp till huset och in i "hallen" - ena änden på ett av vardagsrummen, där även någon form av matbord var ända möbeln. Bara det faktum att ytterdörren var av galler satte sin prägel på det hela, dock kan jag inte beskriva känslan jag hade när jag steg in där. Dom visade mig runt, och huset visade sig vara väldigt stort - men jag hade fortfarande aldrig sett något liknande innan. Till och med mitt rum var stort, med två dörrar som vätte ut mot en liten ingallrad balkong, en säng i mörkt trä, ett plastbord med en fläkt på och garderob och byrå i samma stil, som verkade vara inköpta bara för att jag skulle komma. Utsikten från den lilla balkongen var skrämmande och underbar på samma gång. Trasiga och förfallna tegelhus, palmer och i horisonten bara skog, skog, skog. Jag kommer knappt ihåg det här längre, jag försöker minnas - men jag måste ha varit för chockad för att kunna lägga något på minnet.
Dom försöker prata med mig och lyckas till slut få mig att ta en dusch, för att sedan äta lunch. Det är först när ?mellansystern? ska gå och säger hejdå som jag förstår att hon inte var en av systrarna (utan en 20årig kusin får jag veta några dagar senare). Eftermiddagen spenderade jag med Julyanna, den äldsta systern, resten av familjen var inte hemma. Hon fortsatte prata portugisiska, non stop och jättesnabbt ? och jag såg ut som ett frågetecken (men det var roande i alla fall). Vi lyckades kommunicera en del genom ordböcker, tittade på tv och fotografier, satt på en av de två jättestora (ingallrade) verandorna och jag måste faktiskt säga att jag tyckte det var ganska kul, trots chocken och att jag inte förstod någonting. Vid klockan åtta kom familjen hem igen och jag fick träffa pappan ? han var minst dubbelt så stor som på bilden, likaså mamman. Jag fick en liten påse med två tvålar, tandkräm, bomullstopps och choklad. Dom hade även köpt havaianas (flip flop), som var vita med turkosa och rosa blommor på, till mig. Gav presenterna, boken är nu flera dagar senare fortfarande lika uppskattad och alla är helt begeistrade över hur vacker det är i Sverige. Den yngsta systern var inte hemma, hon var hos farmor/mormor förstod jag det som och kom hem några dagar senare. Stupade i säng ganska tidigt, med fläkten i högsta hugg och under endast ett tunt lakan. Natten som kom var inte precis den bästa, det verkar inte finnas något som heter ?ljudisolerat? här och mitt rum som vetter ut mot gatan med bara två tunna dörrar ? med ?fönster? som persienner som skydd, var ungefär lika turbulent som att sova på E4an. Dessutom var sängen smal och hård och jag vaknade mitt i natten av att jag frös (kan man det i Brasilien?).
Dom kommande nätterna sov jag som tur var inte där, utan i Jose Luis rum två nätter, med Julyanna och en kompis och två nätter med bara Julyanna. Nu har jag dock vant mig, och föredrar att sova på mitt rum ? konstigt nog är det inte lika hemskt längre, t.o.m. sängen känns mjukare.
Utsikten från min balkong!
En vecka
Ett halvt välkomstläger i Fortaleza
Det första jag la märke till när vi kom ut från flygplatsen var luftfuktigheten - och värmen. När vi kom fram till hotellet var de andra redan tillbaka från den utflykt - som vi från början sett fram emot otroligt mycket. Hotellet låg precis på stranden med utsikt över det mörk turkosa vattnet och horisonten - vilket gjorde att jag med ens lämnade den tragiska flygresan och ältandet bakom mig, det fanns trots allt inget vi kunde ändra på. Jag och Bella fick dela rum med amerikanen eftersom dem var tre tyskar. Från vårat rum - och den lilla balkongen hade vi självklart samma utsikt, snacka om att jag inte ville åka därifrån morgonen efter.
Efter att vi tagit en efterlängtad dusch och ätit lunch på hotellet gick vi alla en promenad längs stranden och bort till en pir för att kolla på solnedgången och dricka kokosnöt ?vatten?. När solen gått ner gick vi tillbaka till hotellet för att ha Welcome Orientation Module 2, eftersom vi missat första delen. Blandade känslor vart det här, först kändes allting jättebra ? men till slut blir det lite jobbigt när allt är så övertydligt, egentligen var det ju ingen information som jag inte redan visste.
Efter det gick vi i alla fall vidare, åt andra hållet på stranden för att äta middag på ett arabiskt snabbmatsställe? Jag och Bella vart lite konfunderade, speciellt när vi fick reda på att dem hade ätit middag på ett liknande ställe kvällen innan. Tillbaka på hotellet stupade jag i säng. Vaknade tidigt och var pigg - jetleggad? Tog kort på soluppgången, duschade och packade lite för sedan går ner och äta en ytterst intressant frukostbuffé i hotellfoajén. Vid nio checkade vi ut och begav oss i minibuss till flygplatsen (vi som hade fått nog av flygplatser och flygplan var väl inte så jätteglada). Amerikanen som vi delat rum med - kom vi också väldigt bra överens med, vi har redan bestämt att vi ska åka på Road Trip tillsammans i USA sommaren 2009. Tro det eller ej, men vi missade nästan planet till São Luis - trots att vi alla hade likadana orangea Via Mundo t-shirtar.
Stockholm - Zurich - Paris - São Paulo - Fortaleza
Flygresan blev inte riktigt som vi hade tänkt oss, den började i alla fall inte bra. Planet blev försenat på Arlanda, gick på toa i Zürich och missade planet till São Paulo. Dem lovade att det andra planet skulle vänta, men när vi tagit tåget till Terminal E var det ?gone?. Vi kunde förstås inte förstå att det var sant, vi var stuck på flygplatsen i Zürich, två små flickor ? mitt i natten. Som tur var så har man ju sina rättigheter, jättesnäll asiat hjälpte oss med nya biljetter (dock via Paris), gratis telefonkort, taxi och en natt på Hotell. Tömde minibaren och kopplade upp datorn för att lyssna på musik, Swiss betalar. Så där satt vi, ?känt? varandra i knappt några timmar, på ett Hotellrum ? glada för att vi inte var ensamma. Nästa flyg gick inte fören ett dygn senare, från Paris, så även dagen därpå spenderades i Zürich. Fick både gratis frukost och lunch på hotellrestaurangen, massa telefonsamtal till rummet (receptionen, Swiss, Via Mundo, våra mammor och Explorica), gick lite promenader i det tråkiga området under ombyggnad, sov middag, övade portugisiska på datorn och tömde minibaren ytterligare. Vid klockan sex tog vi hotellets minitransfer tillbaka till flygplatsen för att fortsätta den resa som redan hade varit klar - om allt hade gått som planerat.
1. Ett hel konstigt tag pa Zurich Airport, gjorde konstiga ljud b.l.a. 2. Varan utsokta - till viss del - gratis lunch 3. Den pittoreska hotelskylten 4. Ice tea med Swiss cannabis flavour, haha va? 5. Fran flyget - moln over brasilien
När vi sitter och väntar på att få gå på planet i Paris ropar dom plötsligt ut i högtalarna ? Miss Isabella Nilsson. Vad nu då? tänkte jag och blev lite nervös, får jag inte åka med det här planet heller? Dom hade ändrat min plats, p.g.a. någon barnfamilj men när vi väl satt på planet så kunde jag inte ens skymta en barnfamilj på den plats jag egentligen skulle haft. Vi satt i mitten mitten ? så långt ifrån fönsterplatserna som möjligt. Men den resa som vi från början var övertygade om skulle bli en mardröm (speciellt när herrn bredvid mig tar upp en liten portabel dvd-spelare, utan att använda hörlurar och sätter på någon Brasiliansk show) ? gick förvånansvärt snabbt och 11 timmar senare landade vi i ett spöregnande São Paulo. Eftersom vi hade missat vårt flyg till Fortaleza, hade vi fått hjälp beställt i São Paulo, men den såg vi inte skymten av. Istället lyckades vi ensamma checka in våra väskor (trots övervikten) och hitta vår gate för att vänta på ett ytterligare föresenat plan (p.g.a. flygolyckan för någon vecka sedan var alla plan från den nationella flygplatsen flyttade till den internationella). Det var både med lättnad och med besvikelse som vi äntligen kom fram till Fortaleza, ett dygn senare än planerat - men med humöret väl i behåll.
1, 2: Schweiz ar ett valdigt intressant land 3. Hotellets "uteservering" 4. Hotellrestaurangen 5. Jag lojljar mig i framfor badrumsspegeln 6. Hotellrummet 7. Zurich Airport dagen efter 8. Bem-vindo a São Paulo, Antligen!
